Det är fredag, jag sitter på jobbet…och allt är sådär lugnt som det blir fram mot midnatt! Smäller igång TV:n och tänkte “Nu ska det bli härligt att bara fläska ner sig i soffan och bara titta på massa bra TV!” det visade sig, som allt annat här i livet, vara helt fel! Absolut ingenting! Bara dynga! Tänkte sen i mitt stilla sinne att “Men, då kan jag ju lyssna på P1! De brukar alltid ha något vettigt att vila öronen emot!” tänkt och gjort. Av med TV:n, in med fjärrkontrollen i frysen, och på med radion “…bla bla bla Kairo… bla bla bla Libyen… bla bla bla Egypten… bla bla bla FN… bla bla bla flyktingar… bla bla bla revolution… bla bla bla rebeller… bla bla bla Mullah Muhammed Omar!” av med den, för det har verkligen inte varit något annat än nordafrikanskt krafs som sänts på den kanalen de senaste månaderna! Jag står inte ut med ett ord till om något av detta!
På med TV:n igen, och fastnar för…håll i dig! För nu blir det åka av: en dokumentär om Dag Hammarskiöld! …det eller någon amerikansk kärleksfilm, eller “han som äter allt som rör sig, inklusive boldiglarna som krälade upp i kuken”-programmet, eller utstå ett par timmar med “dvärgar som bankar arslet av varandra, av ingen som helst anledning”. Det blev verkligen en pissig afton detta! Ytterligare en pissig afton, i ett pissigt liv!
“Kom å ta mig långt härifrån, långt härifrån, långt härifrån!” frågan är bara “Hur långt, är tillräckligt långt?!”
