Jag och mina jävla tillhörigheter! Det räckte väl med att jag blev av med stort sett alla…nä, jag blev fan i mig av med alla tillhörigheter den gången! Det enda jag fick behålla…var en väska med kläder! En jävla resväska med kläder! Jo, jag tackar ja! Om det skulle vara någon väska som de jävlarna skulle ha snott, så var det väl för fan den som skulle kunna innehålla mest grejer av värde! Men nejdå! …aja! Bajsasamma!
Efter en tågresa till Uppsala, så konstaterade jag, återigen (!) att mjukisbyxor endast är till för att visa kukbula! Spelar ingen roll hur liten snase du har, det putar ut i alla fall, vare sig du vill det eller inte (ganska trevligt inslag dock…mer mjukisbyxor till herrskapet). Det är väl det enda paket som ett par sådana byxor kan husera. Allt annat som går att stoppas i fickorna, alltid ramlar ur…i tid och otid! Tack vare detta mjukisfenomen så blev jag en gång tvungen att införskaffa mig en ny mobil, för att jag fått för mig att jag tappat Jalou någonstans, och att någon plockat på sig denna lilla historia (den är så liten, att den nästan försvinner in i örat när man pratar i den). Den låg i bilen, visade det sig ett par månader senare! Denna gång var det, återigen, dags för att tappa bort saker! Mobilerna fick jag behålla denna gång (dock), men plånboken!
Med den insikten vid ankomsten, fick mig att vilja lägga mig på spåret, och invänta nästa tåg! Två plånböcker på en sommar, är…två plånböcker för mycket under ett och samma kalenderår! …eller kanske en halv! Plånbok nummer två, borta! “YES! HÄRLIGT!” var det första jag tänkte “Och här ska jag nu vara i 5 dagar framöver! HALLELUJA! Det finns ingen gud, bara mänskligt jävelskap!” (mer eller mindre självförvållat, dock). Denna gång var det dock så att jag faktiskt TAPPAT plånboken, och inte att någon norpat åt sig den, och jag är ingen anhängare av att bära runt på kontanter (trots att det var meningen att jag skulle ha en plånbofax med allt i, och en mindre plånbok med bara kontanter, annars sitter jag där sen, med telefonbanken i högsta hugg “Men, bara EN femhundring till, det har väl ingen dött av!” men inte då! Den planen sket sig, som alla andra planer jag får för mig), så särskilt stöldbegärlig var den inte heller, och jag tappade den på ett SJ tåg (usch! Den resan är ett kapitel i sig)! Hade mina aningar om att den skulle komma tillbaka, och hade inte någon större anledning att oroa mig (körkortet hade jag dock mer än gärna tappat bort, för jag ser ju inte ut…som folk på det!)
Det var med måttlig besvikelse, jag dagen efter fick ett samtal (svarar ju aldrig när okända nummer ringer), och där var helvetet. Undrar vad den stackarn tänkte när han plockade upp det där körkortet “Vad fan är det här för jävla kåkfarande pundarskabb!” (kåkfarare och pundare är jag inte, men lik förbannat skabb…fast kåkfarare…höhö, kukfarare…och pundare, kanske är en karriär att satsa på ändå! Inte behöver man tänka så mycket på vad som skulle hända, bakom låsta dörrar).
Uppdrag “Upplockande av borttappad plånbok/Våga vägra förvara annat än ‘paket’ i mjukisbyxor” inleddes, och sedan avslutades. Den stackars konduktören undrade verkligen om det verkligen var jag på det där jäkla körkortet! Fyfan, är så jäkla less på att få höra “Är det verkligen du!” och “Vart tog håret vägen?” …eller varför inte behöva svara på denna “Vart tog hakan vägen?” “Jo serru, den hyxade jag av i en hiss för ett par år sen, tillsammans med håret, sen dess har jag varit ren!” BLÖH! Hatar mitt jävla körkort! …för att inte prata om passet, som jag gjorde när jag var …ung! Bilden ser mer ut att vara ett “Såhär ser en nazze ut!”, från någon tidning, vid namn…ja, kanske Frida!
Nytt pass, nytt körkort, PRONTO!
