Vad händer när man dör? Egentligen. Det har alla funderat på, och alla kommer få reda på det! Av alla möjliga, och omöjliga, teorier om vad som skulle kunna tänkas ske, måste ändå tanken av att tvingas leva om samma liv, en gång till, vara den mest ångestfyllda teorin. Den minst plågsamma är nog att det faktiskt inte händer något alls.
Apropå att leva om livet, en gång till. Hur skulle det bli då?! Skulle det vara exakt samma liv, eller skulle det ske någon liten förändring som skulle få allvarliga konsekvenser (nu behöver inte uttrycket “allvarlig konsekvens” per automatik betyda något negativt, kan lika gärna vara positivt, bara det att skillnaden är markant… fast å andra sidan, vad är positivt, vad är negativt?!) från det tidigare livet. Eller skulle det bara bli en “favorit i repris”, helt enkelt.
En annan teori skulle vara att födas som någon helt annan/något helt annat, vilket känns lite sådär reinkarnerat. Reinkarnerat och fantasilöst, precis som att det bara skulle finnas ett bestämt antal “själar” som måste återanvändas, om och om igen.
… apropå återvinning! Det mesta fungerar efter samma princip, så om vi tar vattnets kretslopp, så skulle det innebära att även själar har ett kretslopp, där molnbildningen hos vattnet, är själva befruktningen för “själen”, där regndroppens slag mot marken motsvarar själva födseln av denna “själ”. Till en början är det ju bara en droppe vatten, som sen råkar absorberas av marken, alternativt ett vattendrag… något som skulle kunna liknas vid ett missfall… … för att sedan sugas upp i något annat, något levande, samla på sig diverse skräp, för att sedan renas genom att bli till ånga… och sedan ett moln… och så börjar det om! Det är inte bara vattnet som har ett liknande kretslopp, det mesta har någon form av kretslopp, så varför inte “själar” också! Nåväl…
Om jag nu återgår till att leka med tanken att jag skulle tvingas leva om detta liv… igen! Hur skulle det då bli? Skulle det bli samma lika som denna omgång (23 år med… stort sett ingenting… förutom en hund, och två marsvin…), eller skulle något ändras. Vad skulle ändras?! Om det så bara vore en ändring som fick inträffa för varje gång, så vet jag vilken ändring jag hade velat ändra på till nästa gång. Visserligen finns det en massa ändringar jag skulle vilja ändra på, men det finns en ändring som skulle ha kunnat ändra, stort sett hela nuvarande liv. Frågan är bara hur den ändringen skulle yttra sig. Till det positiva, eller till det negativa. Skulle livet ha blivit bättre, eller sämre?! Det skulle i alla fall ha blivit ett litet mer normalt liv, så normalt som ett skilsmässobarn kanske kan få det… eller, hade det ens blivit någon skilsmässa då?! … en sak är då säker, jag hade då definitivt inte suttit här i dagens läge! Definitivt inte. … var hade jag suttit då?! *kliar upp en kal fläck på skallen*
Vad skulle ha varit annorlunda, om syster varit fullt fungerande (om nu en människa någonsin kan bli fullt fungerande). Ja, det skulle i alla fall inte ha varit fullt så många sjukhusvistelser, land och rike runt. Det hade inte heller inneburit ett lika självisolerat liv (syskon interagerar med varandra, trots allt… trots att det inte alltid är av… vänlig art), inte heller fullt lika ensamt. Det är trots allt bara 1.5 år emellan oss. Den största skillnaden hade nog varit att jag inte hade flyttat från Uppsala (efter gymnasiet) till Mora (mitt livs absolut största misstag!!!!!!). Hade jag ens flyttat från Uppsala i så fall?! Var hade jag befunnit mig, denna kväll, 2011-06-22… alldeles för tidigt på morgonen (läs alldeles för sent på morgonen). Vad hade jag gjort, respektive inte gjort i dagens läge?! … vem hade jag varit?!
Om vi skulle eliminera “bostadsort Mora” ur ekvationen, så kan jag konstatera att det jag uträttat i denna sta… detta samhälle, skulle vara förgäves. Vad har jag egentligen uträttat här, bortsett från att ha bajsat på en chocolat, nyårsfirat med en venezuelian, mosat en gubbe, retat upp en hel “förort”. Inte mycket det inte. Det är saker som… inte bekommer mig så mycket.
Något som jag funderar på för tillfället, är:
-I så fall, hade jag ångrat att jag inte hade träffat en viss herre?! något jag inte kan svara på i dagsläget, eftersom framtiden inte är här just nu (jo, nu kom en liten framtid… men den är inte tillräckligt avlägsen för att kunna ge något svar… … men det ska jag snart bli varse om!). … men fan! Nu halkade jag in på det ämnet också! Vad fint. Riktigt fint! Det är så jag vill klia mig i analen med en spikklubba (växten alltså… … … kan bli en rejäl åktur!)
Det känns som att det är dömt att misslyckas! Det är nästan bara att gilla läget, för så jävla bra är det inte. Men så är jag fantastisk på att hålla mig fast vid självdestruktiva vanor. Spelar ingen roll vad det än är! Det känns bara säkert att ha någon form av trygghet att det faktiskt är så. Det okända är värre än det som för tillfället är känt, oavsett om det okända är 15.000 gånger bättre än den befintliga situationen. Så länge det inte är alltför nerskitet, så är det ok. Men när blir det egentligen nerskitet?! Om jag hade haft en bekant med liknande livsföring, så skulle… ja, hur skulle jag förhålla mig till honom?! … antagligen slå till den fan med en stekpanna, och hoppas på att åtminstone en benflisa hamnade på rätt ställe i hjärnbarken!
