Då var det dags igen då!

Årets melodifestival! Det inleddes med en gammal klassisk låt från sen medeltid med Nanne, Charlotte och en tredje, för mig helt okänd, och givetvis en massa rök och illa passade kläder! Charlotte borde ha kollat sig i skrevet några gånger extra innan hon klev ut på scenen! Eller är det så att åldern börjar ta ut sin rätt.

Vad brämar in sen? Jo, trion med… Vem ska vara huvudhönset?! Tror att det ska vara Dolph, men hon med de sneda tänderna lyckas gapa åt sig det mesta! Må säga att det måste vara den fulaste programledarkåren, någonsin! Ok, kanske ”Sveriges fulaste hem” also known as ”Sveriges fulaste programledare” slår dessa, men det är inte långt ifrån!

Av att döma av startfältet, så trodde jag att det skulle bli årets sömnpiller.

Ola! Allt börjar med Ola! Säg ett tillfälle då jag sagt något positivt om denna person?! Låten var precis lika trökig som alla andra av hans triviala låtar! Nej, bort bort! Tro det eller ej! Han lyckades klämma in ett litet Nathalie! Ta alla hans låtar, stoppa ner dessa i en mixer, smoothie-funktionen och en kvart senare sprutar denna ut! Nä, trä på honom en papperspåse och plugga igen öronen med valfria öronproppar, och njut!

Och vad kom efter denna?! Jenny Silver, kan bli bra, kan bli katastrof! Och det blev såklart katastrof! Stefani Germanotta ringde och ville ha tillbaka sin kreation som försvann förra veckan! Låten borde aldrig ha lämnat nittiotalet! Säkert en låt som jag kommer att tycka om, on någon månad! För den är speciell, disträ och ganska depp!

Låt nummer tre, är något som jag hoppades stort på! Hennes bröst historia var dock lite gullig! Men vilken låt är denna lik?! En blandning av tandtrollen från fjolårets ESC och hon ukrainskan med ekorrhjulen och släng på lite spansk peppar också! Lite Ruslana kan jag slänga med på köpet också! Undrar om jag inte kan erbjuda genital herpes till extrapris också! Nej, inte alls bra!

Vad kom sen? Ja, inte vet jag, men något långsegt blev det! Frågan är om det inte är estradpoesi, eller vad det heter! Svenska diktfestivalen! Så heter det inte! Men annorlunda var det, en låt som inte var en låt! Ingen av dem gick att hoppa i säng med, eller ja, jag har gökat med en del riktiga skator, men. Ja, nö, inget jag frivilligt vill lägga mig bredvid en kall vinternatt!

Och jag tänker inte ens nämna Christins vackra skämt om kåta samer!

Anders Ekborg?! Vad i! Visst, Björn Kjellman har varit med, och hon, vad heter hon, Carro von RuggUggla! Och genast blev det en clash mellan Chess, Fantomen på Operan och West side story! Nej, tillbaka till musikalscenen med dig, Anders! Bort bort!

Sen när ville svenska folket läsa Jessica Anderssons självbiografi?! Men vacker är hon! Vad i! Nej! Min vision om att det skulle bli ett rejält sömnpiller höll i sig rätt duktigt! Mina broccoli muffins räddade definitivt kvällen! Gör inget annat det, så kan de glömma att jag tänker se detta igen! För detta var nästintill olidligt!

Äntligen! Bara två låtar kvar, innan det blir mellannummer! Och varför kunde inte Christin ramlat bakåt och tuppat av?! Så det hade hänt något! Men nej!

Yeah! Hiphop! Min favorit genre, alla kategorier! Fyfan! Gå och dö! Ha alltid en pistol till hands! Du vet aldrig när du behöver skjuta någon! Nej! Tänker inte säga nåt mer om ”Frispråkarn” med sin mycket märkliga klädstil! Men snälla! Det är familjeunderhållning! Utöva texten på engelska om det ska handla om promiskuöst leverne! En fröjd för alla sinnen när Frispråkarn klev av scenen till årtiondets första, och förhoppningsvis, sista skämt, som gjorts av knugen himself! Det enda roliga under detta, var när han tuppade runt på scenen som en kåt tupp på en hönsfarm!

Salen elda Fakir har jag aldrig hållit kär! Däremot var han väldigt lik ett gammal gök! Med influenser av Darin! Nej, har aldrig gillat denna kille, eller vad han nu än är!

Summan av lagerbladet är att det måste vara idékris hos Christer Björkman! Nej, det första avsnittet borde avskrivas till historien som den största floppen musiktävlingshistorien, någonsin! Det kunde inte ha blivit värre!

Om jag ska vara ärlig, så var ”a place to stay” med Jenny Silver bäst, denna afton! Mest tack vare hennes… Något!

NEJ! det är hysteriskt! Precis som alla andra år, the never ending show!

Det allra roligaste var när Måns trackasserade en stackars tant k publiken, som såg mäkta påtvingat glad och trevlig ut, när kameragubben sen vägrade att ta bort henne ur bild, så ville jag bara dö!

Enda jag gillade med hela detta evenemang var deras ”jag måste ringa Carina” på någon klubb i Berlin!

Så, vilka gick vidare, första omgången av hundra?! Jo låt nummer 1, 3, 4, 6 och 8, och dessvärre tyckte det svenska folket att Sålde en Fakir fick knata direkt till finalen! Katastrof! Nä! Mitt hopp om Jenny Silfverhandske dog lika snabbt som min exaltation över detta evenemang!

Nä, jag ger upp!

Det blir verkligen inte bättre! Alls! Först dör my second dad! Sen går min syster och bryter lårbenet, tack vare att hon har benskörhet! Vad händer efter det? Jadu! En kompis lillebror fick för sig att ta livet av sig, huxflux befinner sig en poliskår i den trakten för att leta upp honom! Det ena efter det andra, så nej! Jag orkar inte med en till negativ händelse till! Verkligen inte! Så, vad ska hända härnäst? Vill jag ens veta!

Jo, igår såg jag ”Patrik 1,5″, och den filmen var riktigt bra till en början, sen blev den bara bättre och bättre och avslutas i årtiondets största antiklimax! Jag vart så grymt jävla besviken, så jag ville helst bara skjuta skallen av mig, vid åsynen av det! Skitdåligt! Först får bögparet en, vafan det nu än kan vara, något soc-fall till son, bögarna trodde att det skulle vara en unge på 1,5 år, men icke! Den var 15! Sven och ungen kommer inte alls bra överens och Sven sticker! Jag var helt lyrisk över att de lyckades få till en riktigt bra story, och att fjollan lyckas connecta med Patrik efter ett tag,  tack vare blommorna i trädgården. Sen blir det massa annat tjafs, och Sven drar! Jag vart jätteglad och lyrisk över att Göran föredrog att behålla Patrik istället för gubben sin. Sen bestämde Göran och Sven att Sven skulle hämta sina saker. Patrik förespråkar att Göran ska göra nåt som Sven alltid gjorde, så fram med pizza och whiskey (eller om det var whisky, det la jag aldrig märke till). Vad händer sen då? Jo, Göran fick för sig att Sven skulle komma och ta emot honom med öppna armar! Sven kom, med sin då nuvarande älskare! Jag sket på mig av glädje! Sen kom Sven tillbaka! Då grävde jag ner mig i en grav och inväntade döden! Så jävla dåligt! Patrik åker iväg till en annan fosterfamilj, kommer tillbaka och sen slutar det med att Patrik, Sven och Göran är ute och springer, sen kommer Svens emo-dotter och rultar förbi rutan. Jag vart grymt besviken på detta slut! Som vanligt med svenska filmer, ska det mesta skita ner sig och tack vare våra amerikanska influenser, så ska allt ha ett lyckligt slut! Annat var det på nittio-talet! Då gick allt åt helvete, när det väl gick åt helvete, sen vart det svart och sen fick man se ”sju år senare” och alla är lyckliga! Det är en sak, men när allt ska sluta lyckligt, jag hatar snuttigull! Jag som verkligen tyckte om den där filmen! Men nej nej! Inte alls! Alla åt av kakan, och likförbannat hade de kvar den i slutändan! Grymt besviken!

Empty!

Just för tillfället sitter jag nu i Uppsala och tittar på en mycket seg och tråkig dokumentär om ”Jag borde inte ha levt”-tema. Och det är så fruktansvärt segt att jag har lust att kräkas på TV:n! Inte nog med det! Att åka ner till Uppsala utan att träffa Lasse, måste ha varit den konstigaste känslan någonsin! Ännu konstigare var det att åka hem till honom, och han var inte där! Direkt jag kom in, fick jag lust att bara ropa på honom. Såsom jag alltid gjort, varje gång jag varit där och hälsat på. Hunden var som sig bör. Helt hysterisk, men denna gång var det som att hon sprang runt och letade efter någon! En person som hon inte hittade denna gång! Nämligen allas vår Lasse! Lasse är och förblir borta! Har lika svårt att förstå, varje gång jag tänker på det; hur kunde han, med sin livskraft och livsglädje, kunna lämna oss i ett alltför tidigt stadium!? Lika svårt att förstå som det är att förstå sig på kvantfysik. Så småningom lär det sjunka in, men varje mansröst jag hörde i det huset, gav mig en förhoppning av att allt bara var ett dåligt skämt, ett skämt skapat av en riktigt os aklig person, utan sinne för vad som är över gränsen eller inte. Ett skämt, så dåligt, att Jackass-gänget skulle tycka att det var lågt! Men nej, ingen Lasse! Min andra far, är och förblir död! En klippa att luta sig emot, inte minst för hans egna barn, allra mest Emma och även sin fru. Min avsaknad av honom, går inte att mätas, i jämförelse med hans familj!

Vila i frid, Lasse! Äntligen är du fri dina krämpor och smärtor, äntligen fri från sjukdomens plågor, men samtidigt bestulen av de år som du borde fått leva med att rå om hus, familj, vänner. Må din själ pånyttfödas till ett liv utan motgångar, utan krämpor, utan smärtor och framförallt sjukdomar!

Titta vad jag snubblade över på fäjsarn!

Han där längst till höger, förmodar jag är min biologiska far! Han har inte setts till sen dess bilden togs. Fem år senare föddes jag!

Titta, katten!

Jag har länge funderat på vad katter finner så intressant med att bara sitta och stirra genom fönstret, rakt ut i en karg och bister verklighet. Inte för att deras närmiljö är så mycket mer intressantare, men den är i alla fall skyddad och varm. Det kanske är så ett liv ska levas, genom att sitta och stirra genom ett fönster, på den del av världen som råkar visa sig från det aktuella fönstret, och även bli betraktad av omvärlden, likt en apa i en bur, som lyckas se den lilla prick till fönster där jag besatt stirrar ut, i den karga, bistra verkligheten!

Jag bara måste!

Idag fick jag träffa en pomme valp! Jag vart helt såld! Jag som hatar valpar, men denna var faktiskt riktigt trevlig! Inte alls lika bitig som alla andra valpar, dock la den sig under en elrulle, och höll på så vis att mista både den ena och den andra vitala kroppsfunktionen! Sen höll den på att bli dödad av en fallande mobil, en stol och en fot! Jag bara måste ha en sån hund! Tänk vad roligt!

Nu har jag ledsnat!

Det har väl antagligen du också gjort, på detta inferno utav punkter! Det var nästintill lika många punkter som det var bokstäver. Inte bra! För att gottgöra mina tillkortakommanden, så ska jag numer sluta använda tre punkter på rad (eller ja, åtminstone försöka att inte bruka dessa).

I övrigt, så känns det som att jag äntligen hittat en mobil som passar mig! Den är för stor för att halka ur alla fickor, och den är precis som mig: grandios, komplicerad, solid, invecklad och lever ett eget liv. Men när du väl lärt känna den, så är den bland det simplaste du kan få tag på! Visst, den har sina egenheter, men den är äckligt simpel! Hade den inte bara varit så dyr, så hade det varit en ypperlig första mobil för barn! Dessvärre kan jag inte förstå varför denna skapelse inte har en alkomätare! Det hade varit mycket praktiskt, som att den stänger av sig, och vägrar att starta förrän alkoholhalten i den omgivande atmosfären sjunkit till noll! Somliga borde inte vara befogade till att handha en mobil vid alkoholintag *flaxar med armen*.

…

Ajfåninan har ett eget liv!

Må då säga att röststyrningen är helt underbar på ajfåninan! Du kan säga vad du vill till den, och den spelar ”Do you really want me?” med Robyn! Måttligt irriterad på detta… men när jag sen bad den att knulla mig i arslet, ja då spelade den ”Ketchup song”! Detta var den kvällens höjdpunkt!

Barnkalas… med mera… tydligen mycket mera… och lite nattmössa på det hela…

Idag har jag varit på barnkalas. Men hysterin började redan innan!

Började dagen med en dusch… och kommer ut för att se att sängen är full med kaksmulor… då hade hunden tryckt i sig en stor förpackning av kakor! Flådigt, resten av denna dag flödade hunden i sitt sockerstinna tillstånd! Usch, en promenad i Leksand kan slänga sig i väggen i jämförelse! Efter denna mindre incident var det dags att bege sig till barnkalaset. Alla glada… speciellt hunden, som säkerligen såg både det ena och det andra sväva förbi näsan på henne.

Som vanligt när det är barnkalas i min familj, så är det ett riktigt barnhav som infinner sig. Hade de bott kvar i Idre, så hade det varit en tämligen homogen klassblandning av barn, men nu har familjen flyttat till Mora. På kalaset så fanns där en salig blandning utav olika barn! Allt från vanlig arbetarklass till övre medelklass, eller vad jag ska kalla det för… jaja, jag kanske ska låta det vara osagt, då jag inte känner dessa så bra! Detta är inget problem, för jag bryr mig inte om vilka tillgångar en familj eller person har, utan ser det mer till hur personen i fråga beter sig bland folk. Det visade sig att ett utav barnen inte alls hade lärt sig hur man ska bete sig bland folk. Denna unge tänkte definitivt inte alls före denne sa något, vilket resulterade i ett antal hysteriska felsägningar och annat! Denne unge var alltför frågvis på saker som denne inte alls hade med att göra, som följande:

*modern ska ta av sin dotter sina skridskor, varpå klantarslet dyker upp och vränger ur sig:*

-Vilka snygga skridskor?

-Ja, det är inte de finaste, men de duger för den här isen (ska tillägga att dottern håller på med konståkning, med allt vad det innebär, så att dra med sig dem skridskorna till denna tämligen skruttiga natur-is, var inget att tänka på).

-Jaha! svarar den dumdristiga ungen snäsigt. Vad kostar såna då? fortsätter denne. Själv började jag tappa fattningen på denna unge, och var nära på att drämma till denne med valfritt medel som kunde hindra denne från att uttala sig något mer.

- Dom kostade väldigt mycket! fick denne till svar och modern började se måttligt irriterad ut. Dessvärre slutade inte ungen där heller, utan fortsätter!

-Hur mycket är det? Hur har ni råd med såna? Vart får ni pengar ifrån? Har ni verkligen så mycket pengar? spottar ungen ur sig, och jag tappade hakan! Jag har aldrig i hela mitt liv bevittnat en såpass idiot till unge, någonsin! Det var riktigt smärtsamt att bevittna och min lust om att skära halsen av ungen med en skridsko var, minst sagt, mycket påtaglig… men jag lyckades med nöd och näppe hålla mig.

-Jamen, lilla vän, det är inget som du har med att göra! fick ungen till svar utav den redigt irriterade modern som nog säkerligen också hade lust att skära halsen av denne, för att undvika framtida klantiga kommentarer. Efter denna lilla tillsägning, vart ungen äntligen tyst… för denna gång! Sen dröjde det en stund innan det inleddes en ny pinsam utfrågning om saker som denne unge inte alls hade med att göra. Det handlade om att den utsatta familjen hade med sig egen mat, för att de helt enkelt hade bestämt att tillsatser inte hör hemma i deras föda. Funderar själv på att göra likadant! Eller ja, en vacker dag ska jag inleda ett hälsosamt och rikare liv… inte än, men det kommer! Tillbaka till dum-ungen…

-Varför har ni med er egen korv? Äter inte ni kött? säger denne unge, samtidigt som denne står och mumsar i sig sin korv, laddad med diverse grejer som jag inte ens vill tänka på att en korv innehåller.

-Jamen *suckar irriterat*, du har inte med det heller att göra! Och det handlar inte om kött! svarade den numer avtrubbade modern, som fortfarande lät mycket irriterad på denna unges frågvishet, om saker som denne inte alls hade med att göra. den terror-utsatta familjen har valt att dricka vatten istället för saft… vilket även detta fick sig en motfråga av denna idiotiskt enerverande unge.

-Varför dricker inte nu saft? vränger ungen ur sig.

-Men… *ännu en irriterad suck* Du har inte med det att göra! Låt oss äta ifred nu! dum-ungen far iväg och gör något annat… en stund. Efter detta så var det dags att gå in, och jag råkade hamna med den  förföljda familjens yngsta dotter, som hade lite kämpigt med att ta sig uppför den långa backen som var belamrad med drivor av lössnö. Hej och hå… in vi gå!

Väl inne vankades det glasstårta… yeah! Dessvärre så fick en av döttrarna sitta bredvid denna frågvisa terrorist… och frågorna slutade inte nere vid dammen, dessvärre.

Jag blev visad till min plats av min syster som fyllde år, och jag hade fått ”Spiderman” tallrik och mugg, som alla andra killar hade fått. Kvällen innan hade jag förklarat för henne att jag också skulle ha prinsess-tema på mina kalas-ät-och-drick-saker… inklusive sugrör! Dessvärre var de rosa sugrören slut, så jag norpade ett från en intet ont ananade flicka… som vart smärre chockad. Finns ett uttryck som säger att det är som att stjäla godis från småbarn… jag ska nu mynta ett nytt uttryck:

-Det är som att stjäla sugrör från småbarn!

Tror nog inte att den tjejen märkte att jag tog hennes sugrör, förrän hon skulle använda det, men tji fick hon… hon fick ta ett annat! Ibland är jag snäll!

-Åh, lyllos dig! Varför får du dricka mjölk för? om blickar kunde mörda, för den blicken som modern gav detta monster, var inte av den snällaste sorten. Själv var jag så grymt irriterad på alla dessa frågor om alla dessa ”Varför då?” frågor. När det sedan vankades glasstårta… jag är ju som jag är, och gillar inte alls glass, överhuvudtaget! Det är inte alls min grej! Fick i uppgift att dela ut glass till alla barn, valde då att fråga om de ville gifta sig i framtiden eller inte… de som inte ville, fick sin tårtbit upp och ner. De som ville gifta sig, fick även sina tårtbitar upp och ner. Sen frågade jag alla barn vad de tyckte att jag skulle göra…

-GIFTA DIG! skrek dom allihop… så där ser ni… till och med barn tycker att jag ska gifta mig… så jag slängde ner min tårtbit upp och ner på min prinsesstallrik, mitt prinsessglas och mitt rosa sugrör.

Paketöppning! Hade jag vetat om att det inte bara skulle vara min systers klasskamrater där, så hade jag aldrig för hela mitt liv, valt att lägga ner en grej i hennes paket. Nämligen ett par, en kvinna och en man… med utstickande könsdefinierade attribut (bröst och penis), där du kan hänga diverse saker. Jag skämdes nåt så fruktansvärt när jag insåg vad jag hade köpt till min syster! Jag sjönk nog rätt rejält i många föräldrars ögon i det läget… och snart tror jag väl att alla föräldrar kommer att ringa ner min mor och skälla ut henne för att hon har en sådan motbjudande son som ger sin nioåriga lillasyster sådana obsceniteter! Jag ville bara sjunka genom golvet.

När det var dags för oss vuxna att fika, så ställdes det fram thé , kaffe och diverse tillbehör. Jag la märke till att något inte stämde… alls. Såklart! Nämligen lösthé, hur kan man inte servera lös-thé till någon som inte dricker kaffe? Visst, det händer väl att jag drar i mig en kopp pås-thé… men själv har jag bara lös-thé hemma, för att… det är helt enkelt trevligare! Visserligen dricker jag sällan varken thé eller kaffe (kaffe borde jag verkligen sluta med, men börja med thé, gärna rooibos)… så jag slängde lite snabbt fram detta, varpå pås-théerna snabbt ratades *självbelåten*.

Min äldsta moster ville att jag skulle skära en bit tårta till henne, så jag gjorde det. Inget konstigt i sig, så jag frågade även henne om hon ville gifta sig eller inte:

-Jag har varit ihop med min karl i sjusju år, och vi är inte gifta än! fick jag till svar, varpå jag snaskade upp tårtan med ett plask på hennes fat med orden:

-Då behöver det tydligen inte bli nåt heller!

Efter en liten stund hör jag henne säga:

-Kan jag be att få en bit socker? så jag ger henne sockerskålen, och jag förstod inte varför hon började skratta åt mig. Tydligen var det för att hon bad om en sockerkaksbit, och inte en sockerbit! Inte hörde väl jag ”-kaks-” heller då det var ett antal barn som sprang omkring och stimmade runt… inklusive ”den frågvisa terrorn” (jag kunde höra vart hon var, för det enda jag hörde henne säga var: ”Varför då?”… och det var den enda ungen som gnolade denna fras, om och om igen).

Sen drogs det igång en massa diskussioner om än det ena och än det andra! Jag tror fasen morsan han dra igenom ett par vändor om föräldrapenning… visst! Sånt går väl att diskutera med likasinnade… men snälla, för Guds skull! Inte märkte hon heller att jag försökte få henne att avbryta sin monolog om föräldrapenning… men icke, inte heller förstod hon att ingen av de andra närvarande vuxna lyssnade heller. Som sig bör så halkade hon även in på ämnet ”Min äldsta dotter”, säg en konversation med min mor, som inte slutar i en kakafoni av detta ämne. Slår aldrig fel, och jag blir lika irriterad varje gång…

Till råga på allt, så har jag nu hamnat i en telefonstrid med någon Nisse som jag råkade skicka ett meddelande till… dessvärre skrev jag ”Fitthora” i det meddelandet,  och sen dess har mitt liv inte varit sig likt. Jag trodde att jag skickade till min kusin, för att påpeka att jag nu hade lagt till henne i ajfåninan… så den skammen bedrog sig! Inte nog med detta, jag lyckades även pressa iväg en bild på en halväten kaka med texten ”Gottigotti!”, och efter detta så har denna Nisse blivit helt rabiat och ringt mig som en speedad telefonförsäljare! En vacker dag lär han inte orka… eller också så har den jäveln inget liv, och kommer att fortsätta i tid och evinnerlighet! Blä!

Nämen titta…

Jag må då säga det, att: säg vad du vill om Ajfånina! Menkärringen är fan i mig kompetent. Jag måste säga att det är en jävla tur att jag inte har någon annan mobil att använda, för det är fan i mig en gigantisk vanesak att skriva med ett virtuellt QWERTY-tangentbord.

Nu när chocken över att den är vit, så har jag faktiskt svårt att tänka mig att ha skaffat en svart! Synd bara att framsidan inte är vit bara! Jaja, detta måste ha varit årtiondets mest meningslösa inlägg… Alla kategorier!

Är dock måttligt irriterad på att det inte var med någon bok om hur fan jag använder skiten… eller ja, en liten bok om grunderna… men resten får jag tydligen ränna ut själv! Klåda!