Den senaste veckan!

Ja, den senaste veckan måste jag erkänna, att den har varit mycket innehållsrik, för min del! Speciellt då jag faktiskt har gjort nåt utöver det vanliga! Till att börja med fick jag information om att en gammal gymnasieklasskompis (som jag i och för sig inte umgicks så mycket med då det begav sig, men som jag fortfarande har kontakt med… mer eller mindre) att hon befann sig vid sin gård utanför Leksand. Då skrek jag rakt ut (i mitt vargtass-stinna tillstånd) att jag skulle komma nästföljande dag! Så skedde… visserligen dröjde det mot kvällningen innan jag hade släpat röven till hennes tillhälle! Mestadels på grund av att jag hade sån fruktansvärd jävla ångest när jag vaknade och insåg mina lovord om att jag skulle infinna mig under förmiddagen vid hennes gård kvällen innan… grusades vansinnigt… är inte den som lovar saker, eller för den delen gör något förhastat… men detta blev ett undantag!

Så skedde. Jag infann mig på hennes gård, efter en hel dags SMS-terrorisering utav denna kvinna, runt halv sju tiden… på kvällen… (tog bara knappt en timme att ta mig dit, liksom)… … ja, kanske ska tillägga att jag under denna kväll, som kommer att gå till mannaminne under ”Valles Vargtassar-afton” (men jag fick oerhört mycket gjort under den kvällen… ringde mor och sa att jag ville vara ledig på lördagen… ringde även Navigon för att försöka få igång min GPS… samt även vräkte ur mig diverse saker som vissa i min omgivning egentligen inte skulle ha fått reda på… … men men… nu blev det så ändå… inte för att det var något som dessa personer inte visste om sen tidigare, då min mor inte kan knipa käft…)

Ja, vad hände under denna kväll… jo, jag blev full! Till en början gick det enligt planen då jag slutade jobba runt tolv-tiden och inmundigade min första vargtass kring halv två! Sen gick det sakta men säkert framåt! Framåt tre tiden fick jag informationen om att min gamla klasskompis befann sig i trakten! Jag vart i eld och lågor över detta, då hon lika gärna kunde ha kläckt ur sig detta två timmar tidigare, varpå jag kunde ha åkt samma dag. Så blev inte fallet! Därefter inleddes en mer eller mindre förvirrande konversation med denna kvinna om helgens kommande förfarande. Min andra kompis påpekade hela tiden att hon också ville infinna sig på samma plats! Men då hon befinner sig cirka femtio mil härifrån… och är mer eller mindre våldtagen av sitt jobb… så var detta inget alternativ (vilket skulle ha underlättat min tillvaro, bra mycket mer).

Ja, jag fick även komma ut som… ja, vad ska jag säga… anstiftan till ett synopsis till en tragi-patetisk hobby-druga… till halva min ”umgängeskrets”, under denna afton! Eller ja… främst till min kusin då. Men då hon redan hade hört en annan skräckhistoria av min mor, så var detta ingen nyhet för henne… så nu finns det egentligen ingen anledning till att ens bry sig om vad andra kommer att tycka och tänka, mer än:

-Stackars människa! Hur ska det gå för henom?! (vilket verkar vara en vanlig reaktion till… ”såna som mig”) grejen är bara den att jag gillar att vara könsöverskridande! Vilket jag alltid har varit och kommer alltid att vara! Jag förstår deras reaktion till det hela, då jag själv kan tycka och tänka så om diverse andra ”tacky-tranny”… men jag har inte som mål att bli en halvtaskig halvtransa med skäggiga ben och ludet ansikte! Eller ja, transa och transa… snarare fritids-druga/mingel-druga! Mer som ett rollspel än som en förträngd person inom mig. Transexuell är jag definitivt inte! Endast könsöverskridande! MEN jag har inte kommit till skott vad gäller att utveckla denna roll hos mig själv! … … nog om detta…

JA! Dagen efter så vaknade jag med världens ångest, då jag visste om att gårkvällen blev alldeles för öppen och acceptabel… (beställde även hordans-kurs in heels av min lilla kusin… varnade dock för att jag är mycket stel i kroppen)… så det var bara att packa med mig mina jävla skor, och dra iväg till Leksand!

Väl framme blev jag bemött av ett stycke hysterisk kvinna, som måste ha truddeluttat på flaskan i förväg… … … *rewind*

Ja… under denna ”vargtass-afton” så ringde jag mor och la fram att jag villa ha lördagen ledig som kompensation för att jag jobbade natten på onsdagen, varpå moder fick ett redigt vansinnesutbrott på mig. Ungefär såhär lät samtalet:

(Valle)- Ja, hej, Valle här. Eftersom jag jobbade natt nu, så vill jag vara ledig på lördagen som kompensation, då min gamla klasskompis är i Leksand och jag tänkte åka och hälsa på henne!

(Mor)- *riktigt ursinnig* VAFAN SÄGER DU? MIN TID GÅR UT PÅ LÖRDAG! (hon är på smällen, och kommer föda vilken sekund som helst!) HUR FAN MENAR DU? SKA DU VARA LEDIG DÅ? *hon slänger ifrån sig telefonen och jag hör något mumlas i bakgrunden* ”Gösta”, du får fan ta det här! Jag orkar inte längre! Nu ska den jävla fan vara ledig på lördag!

(Gösta tar telefonen efter ett par sekunders prasslande)- *nedbruten och apatisk* Ja, hej! Vad ville du säga?

(Valle)- *glad och munter* Ja, jag vill vara ledig på lördag, så jag kan vara hos min kompis utanför Leksand, på lördag. Jag kommer åka tillbaka på söndag förmiddag  och ta natten då! Är det ok?

(”Gösta”)- Ja… … … men lova mig att vara redo att åka inom fem minuter från det att vi ringer dig och åker iväg!

(Valle)- Javisst, självklart! (utan någon som helst tanke på att jag skulle förbli nykter under denna helg)

(”Gösta)- Ja, men jag ska bara höra med hon som jobbar helgen… *Valle avbryter honom*

(Valle)- Vad har hon för nummer, så kan jag ringa…

Det jag ville få fram med detta är att jag kände mycket stor tillfredställelse över att min mor fick ett såpass stort vansinnes utbrott av detta påstående! Den andra assistenten godtog det hela, med en vag förundran över vem som skulle ta söndagsnatten som jag skulle jobba. Den var inget att ta i beräkningen då min kompis lämnade sin gård samma dag, så det var inga problem!

Ja… väl framme vid gården så skulle vi åka till Leksand för att inhandla kvällens middag! Det fick bli en pastarätt med fisk-tomat-sås! Något överkryddad, enligt min smak, men ändå rätt hyfsad!

Ja, nu blir det mycket hattigt här… men när jag kommer fram till avfarten jag ska svänga av på, så uppstår diverse missförstånd. Hon som jag skulle hälsa på, var inte ute vid vägen som hon sa… varpå jag hamnar vid Hjortnäs brygga och fick vända tillbaka på direktiv… väl framme slås jag av gårdens storlek! Visserligen är det inte optimalt läge för min del, då det var en hästgård som granne ovanför! Men huset! Oh my fucking God! Hur fan gjorde hon?! Jag menar, det är precis ett sånt hus som jag letar efter! Kanske inte i just det området som jag vill bosätta mig i, men det var nåt fruktansvärt på pricken som jag vill ha det! Men det som förvånade mig mest var att hon har lyckats fånga upp gammeldags stilen, ganska på pricken! Precis såsom jag vill ha det! Visserligen var det några missar här och var, men det beror inte på hennes inredningsdetaljkunskap, utan snarare om husets planlösning! Vardagsrummet var alldeles för litet för mig, vardagsrummet ska assistera som både vardagsrum, allrum och matsal! Vilket kräver att det ska få plats en stor soffa, kakelugn/öppen spis, ett redigt matsals bord samt även en undangömd teknikhörna! Det är vad jag kräver! I övrigt var det ett perfekt ställe för mig. Hann dock inte inspektera gården mer detaljnoga (mer än att vattnet gav mig stötar…)… men i övrigt: HUR FAN GÖR DU!!!! Nej, jag måste ta efter denna kvinna, både i detaljtänkande (jag är ingen ombonad människa som tänker på att ljus är ett trevligt inslag…) samt även inrednings mässigt! Visserligen skulle jag ha velat ta det ett steg längre och ha haft en fondvägg med en riktigt gammal och snygg tapet i vissa rum som kan ha fondvägg… men… ja! Jag är fortfarande beslagen över hennes engagemang över sitt framtida boende! (som jag nämnt tidigare, så hade huset sina brister, för att vara tillfredställa mig och mina behov… alldeles för litet badrum samt alldeles för litet allrum!)

Ja, sen så var det dags för mina skor att träda fram…  vilket gav ett och annat ståhej, då denna kvinna mer än gärna uppskattade dessa. Själv tyckte jag att det mest var pinsamt, då… det först och främst är fruktansvärt pinsamt, men även fullkomligt tragi-patetiskt då jag själv sprang runt i dessa iklädd någon form utav vardags klädsel! Ja, som ni kan se…

Efter detta följde en afton i sjukdomens tecken! Alltså… hon mådde illa och spydde! Jag fick feberfrossa och ville ta livet av mig (vilket jag alltid vill… men denna gång var något utöver det vanliga)… något stod inte rätt till… men vafan då?! Först anklagade jag tomatfisksåsen… men dagen efter skulle jag veta bättre!

Dagen efter så satt både hon och jag och inväntade att ytterligare en gammal gymnasiekompis skulle infinna sig på gården! Helt förståeligt! Men… denna kvinnas reaktion till mig denna dag var helt tvärtemot vad jag hade förväntat mig då jag kvällen innan upplevde att vi båda ”spelade på samma planhalva” till att vi båda blev rediga motståndare… och detta tillstånd blev fan inte bättre av att den andra kompisen dök upp! Jag har inget emot henne! Jag avundas henne snarare! För hon har sån jävla edge! Asså… hon kan spotta ur sig en sån jävla vass kommentar, till precis vad som helst som hon får höra… hon är lite utav en idol för mig! För min hjärna är så jävla förslappad och lam… så hälften hade varit tillräckligt!

Hur som haver! Denna kvinna dyker upp, efter en resa från Stockholm, skjutsad av sin partner (som hade nån jävla spelning på nåt mongolidt ställe…)… i ett stycke S80… hallå! Vem fan under tjugofem kör frivilligt en S80? Jag hade inte gjort det! Jag hoppas verkligen att det var ett stycke S80 T6 som han brummade i! Men vad vet jag om det… detta kommer jag nog aldrig att få reda på heller… men det handlar inte om bilen… strax innan denna andra kvinna dyker upp… så förändrades den första kvinnans inställning till mig… och det är inget fenomen som för mig är helt okänt! Jag hamnar alltid i andra eller tredje hand! Vare sig det handlar om jobb eller bland kompisar… det är väl i så fall nere i Uppsala som jag kommer i första hand (hos en del utav befolkningen… bara för att jag är som jag är) Men detta… alltså… jag var helt klart den objudna gästen! Den våldgästandeobjudna gästen!

Dessvärre hade den andra kompisen fått reda på att jag hade min hund med mig! Och alla som träffat mig, skulle mer än gärna skrika:

-SKAFFA FÖR FAN INTE HUND!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! detta är definitivt ingen underdrift!

Kvinna nummer två förväntar sig att bli bemött av ett stycke kvinna som hon sett fram emot att träffa… samt bihanget Valle med ett stycke hund, som är totalt oregerlig! Fick ett mycket kyligt mottagande av kvinna nummer två… men hon är sån! Hon är kylig mot sådant hon inte förväntat sig! Desto mer kylig mot mig, då hon vet hur jag fungerade… och fortfarande fungerar! Allting under bältet!

Kvinna nummer ett hade definitivt skärpt till sig för att bli en mer sofistikerad kvinna… jag kan också vara sofistikerad… desto värre är jag sofistikerad på ett sätt som inte spelar på samma nivå som dem! Det finns två alternativ med mig. Antingen är jag översofistikerad och är alldeles för allvetande om saker som inte berör den normala tjugoettåringen, eller så är jag på en alldeles för låg nivå… i stil med blöjstadium! Däremellan… har jag ingen som helst erfarenhet om! Det är antingen diskutera saker som har med vin och alkohol att göra (typ vilka druvor som lämpar sig bäst för min gom) eller så handlar det om vad folk bör och inte bör göra i sängen… eller om avföring överhuvudtaget! Att föra en konversation som handlar om samtidens media, är bara att glömma, då jag inte har någon TV (men nämn något om  svenska Hollywood-fruar, och jag kan hålla ett oförberett tal om ämnet i tre veckor eller för den delen Ullared… med Morgan i sin spets)… men utöver detta, så är jag totalt barskrapad! Totalt hopplös att föra en konversation med, som inte riskerar att spåra ur!

Ja, kvinna nummer två hade förväntat sig ett stycke hysterisk hund att bemöta! MEN (är mycket nöjd med min hund, så förlåtande, såsom ett stycke Cobra; King Size driver) hon fick träffa en mycket lugn och sansad hund! Är mycket säker på att hon vart imponerad över att jag lyckats få till en såpass lugn hund, med tanke på hur jag är som person (splittrad och i ett fullkomligt… KAAAAAAAAAAAAAAAOS!) Men, det är en mycket lugn och trevlig hund, som imponerar på alla som träffat mig personligen… (visst, hon gör inte alls som jag vill att hon ska göra, när jag vänder ryggen till)…

Den blick som kvinna nummer två gav mig när kvinna nummer ett uppmanat mig att dra fram skorna igen… den var fan inte att leka med! Jag riktigt kände hur de kritiska blickarna såg ner på mig! Jag kan inte klandra henne, då jag själv är medveten om detta! Jag ser själv ner på mig, då jag inte tar steget fullt ut, och skaffar riktig peruk samt riktiga lösbröst för att riktigt leva ut mitt alter ego! Men den blicken!… alltså! Om blickar kunde förkrympa en människa, i så fall vore jag i storlek med en ärta i dagens läge! Men… jag måste helt enkelt förbättra denna sida hos mig själv tills det är dags för nyårs firande!

Vad hade då min hund för sig denna helg?! Jo, följande:

Tindra gå ut! Tindra springa bakom bilen… Tindra borta… jag trodde på fullaste allvar att hon tagit sina saker och dragit långt bort i skogen! Så jag ropade på henne varpå hon tittar fram bakom bilen som stod parkerad precis framför altan-veranda-farstubron… varpå hon snabbt springer bakom igen! Jag går ut på gräsmattan och inkallar henne… hon springer fram och stirrar på mig med uppseendeväckande, stirrig, underlägsen, skamsen blick… … … vad som komma skall vill jag bara glömma… varpå hon spottar ut något ur munnen. Jag ser bara att det är något grågrönrött med något vitt i… varpå stanken möter min näsa och insikten om att hon faktiskt tuggat i sig en halvmörad gnagare av okänt slag! Jag ville bara spy! Jag vart så arg! Jag vart så förbannad! Jag ville bara hoppa upp och klappa mig i arslet och sprejmåla himlen i en analfromage färg utav det mest motbjudande nyanser som går att tillverka med anuset! Efter denna incident fick denna hund inte vistas utom min uppsyn!

Dagen kom, dagen gick, och det blev dags för mig att lämna Hjortnäs! Jag kom då på att jag lovat min mosters man att köpa ett spel under denna ”Vargtass-afton”! Alltså… vart ska jag börja! Jag gör inget utan egen vinning! Jag gör definitivt inget som har med okända människor att göra, UTAN EGEN VINNING! Detta kom jag att tänka på nu! Dagens uppdrag skulle ha varit att ta sig från Hjortnäs till Mora för att jobba! Inte att införskaffa mig ett begagnat spel utav någon privatperson däremellan! Detta är så emot mina naturlagar, så du anar inte! Men! Jag hade inget annat val, då jag redan mottagit pengarna från mosters make till detta… … … (kanske inte får berätta detta… det kanske är något mellan han och mig… han har inte sagt något… men jag tror frugan inte kommer att skvallra för barnen, om det skulle vara så!) och redan hade kommit till Mora… det var helt enkelt bara att gripa tag i tjurens horn!

Jag ringer denna ”Olle” (som jag döpte honom till i min mobil) och blir bemött av en… jag måste säga det… ljuvlig röst! Sådär ”Jag gifter mig med dig på sekunden”-ljuvlig!  Så fick jag en vägbeskrivning:

-Ta ner första mot blahömblahöm och sen fortsätter du tills du ser ett litet rött hus med parkering! ja… det är bara det att det finns bara röda små hus med parkeringar intill i detta samhälle! Så jag brummar iväg med Grit alldeles för långt! Efter en kvart ringer jag igen och blir beordrad att åka tillbaka en liten bit! Alla glada! Jag blir bemött av en halvsöt pojke som ter sig vara singel… ack så fel jag hade! När han sen skulle koppla in spelet för att visa att det fungerar kikar hans flickvän fram… och… ja! Jag kunde knappt hålla mig för skratt! Det var ett mycket egendomligt utseende hon hade! Vill inte säga att hon var ful, för det var hon inte! Men hon hade ett mycket egendomligt utseende måste jag säga! Till på köpet var hennes utseende kraftigt nedsatt, tack vare att par kraftiga, rektangulära glasögon som inte gynnade hennes utseende det minsta! Kort och smal var hon, med ett mycket stort, avlångt huvud (sett till kroppsbyggnaden)… men hyn och hennes sätt att sminka sig! Har fan inte sett en så väl avvägd make-up såsom hon hade! Därför kan jag inte säga att hon var ful! För… det gick fan inte att klassa henne som ful, dock bara egendomlig! Så där sprack den drömmen om att hitta min partner!

Till på köpet: jag lyckades klämma in en välbehövlig långdusch samt även en halvtimmes power-nap på detta innan jag infann mig på jobbet!

Detta var dagens gärning. Helgen förflöt som sådan:

Den hade blivit katastrofal om jag blivit redigt full, då jag mer än gärna gör bort mig i onyktert tillstånd, samt även tittar alldeles för djup i flaskan om tillfälle så ges! Det går visserligen bra tills jag kommit till tre glas vin (då jag räknar tre glas vin som 3 x 60 cl, då mina vinglas rymmer närmare en flaska vin… Orrefors, Intermezzo Bouqet-rödvin/Aroma-vitvin, därefter är det rena rama katastrofen!)

Ingen unge född än! Och jag väntar fortfarande! Har frågat ett flertal gånger vilka namn som är aktuella, då jag har ett eget namn bokat för mig själv (om det skulle vara så att jag själv någon gång i framtiden… på något mystiskt sätt… skaffar eget barn). Detta namn är; Love! Säg ett mer fulländat namn!? [Looväh] Detta namn är reserverat enbart för mig, dessvärre hade mor detta namn som förslag, en gång i tiden! Men då jag varken uppmuntrade henne, eller för den delen skogsade på henne om detta namn, föll det i glömska, varpå hon glömde bort detta underbara namn! Love är, och ska vara reserverat för mitt barn (en liten pojke med mörkt krulligt hår). Skulle så inte ske, är det inte acceptabelt att andra i min närhet namnger sina barn med MITT namn! Gör de det, så kan de räkna med att utesluta mig ur sin bekantskaps krets!

Tyvärr fick jag inte upp den vackra filmen som spelades in, då den inte är i rätt fil-format (fråga mig inte hur fan jag ska göra för att ändra skiten… men någon vacker dag lär den dyka upp…)

För fuckars stake x2!

Ja, idag skedde det igen! Mor ringde på min fina mobil (okänd modell av Nokia)… det slår aldrig fel, varenda gång jag plockar fram min mobil framför någon, utbrister alla i en glädje-operett:

-Har du köpt ny mobil? får jag alltid höra, i falsett då såklart, riktigt så trumhinnorna spricker och blodet forsar ur min skalle! Varenda gång blir jag lika sur och förbannad, för det är ingen ny mobil! Jag har haft denna satmara i… lika länge som jag haft min Grit (mörkgrå Volvo V40 2.0T från -04)… sisådär nio månader… lika länge som min mor varit smälld! USCH! Kärringen knullade till ungen i samma veva som jag köpte denna fruktansvärda mobiljävel! *kräks på danska*

Ja! Hon ringer mig, mitt i min muntra glädje yra när jag är på uppdrag med mitt jobb… mer än så behöver inte du veta… för det har inte du med att göra! *snörper näsan i vädret* … … … hon ringer i alla fall… och totalt förstör min kväll, som jag FÖR EN GÅNGS SKULL (!) hade planer för! Jag hade målat upp följande plan:

Valle köper flaska med Vodka (”skål” på ryska) på systemet efter att ha blivit förnedrad i tvåan och ett gäng lingondrickor. Valle åka jobba. Valle sluta jobba. Valle gå hem. Valle köra igång en stadig grogg. Valle sätta sig i sängen och stirra dator! Det var min plan, som jag hade sett fram emot!

Den planen visste jag redan från början att jag skulle få skrota! Men inte på detta vis:

-Valle, bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla… (lyssnar bara på det mest väsentliga som hon säger)… bla bla bla bla bla… sjuk! Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla… trött! Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla… orkar inte! Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla… (förstod redan när hon ringde att det inte bådade gott)… bla bla bla bla bla bla bla bla bla… kan du ta natten?! Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla… då jobbar du natt! redan vid ”kan du ta natten?” fick jag lust att slänga mobilen i väggen… igen (rätt vanligt att mobilen får sig en flygtur när hon ringer). Det är inte första gången det händer heller. Så fort det analkas något som inkräktar på min fritid, så är det alltid nåt med mitt jobb som händer… konstant! Det är mer en regel än undantag! Att planera in en resa någonstans, är bara att glömma! Skulle jag, mot förmodan, släpa mig till att boka en liten utlandsresa om fyra månader, så nog fan ska det bajsa ner sig så jag skulle få ställa in allt likförbannat! Trots att alla visste att jag skulle åka… ja, så här sitter jag nu… och det första jag ska göra när jag kommer hem, om ett par timmar, är att dra en vargtass genom strupen! Något försenad!

Kvällens andra fuckande stake, är denna gäckande tanke om att skaffa ny mobil! Jag tror jag blir tokig! Vad vill jag ha hos en mobil? Jo, följande:

1. SMS (det ska gå att skriva SMS, utan att mobiljäveln hänger sig, dör samt drabbas av akut demens och glömmer alla inlärda ord)
2. Det ska vara omöjligt att ringa till den! (drabbas av akut panikångest varje gång den ringer, då jag är totalt värdelös på att prata i telefon!)
3. Det ska finnas en simpel, inte alltför avancerad kamera (undrar om det är en digitalkamera jag köper eller en mobil! En kamera på ca tre megapixel är alldeles lagom! Något mer behöver jag inte/vill inte ha!)
4. Den ska vara snabb, konkret, logisk, inte ha ett eget liv, eller några andra fasoner där jag måste memorera fyrtiofemton olika  manövrar för att navigera runt i skiten, som alla ger samma resultat (gäller främst mobiler med touchscreen… har redan fått genomlida en sådan hopplös historia!), den måste även vara snygg och kännas solid!
5. Ett stort plus är att den tål att tappas i golvet ett par gånger… (den jag har nu, tillåter mig att plocka ihop den inom fyra sekunder, innan jag måste ställa in tid och datum)

Detta är nästintill krav! Har redan ratat stort sett hela Sony Ericssons mobila sortiment (för ful design på de flesta eller så har andra funktioner tagit över, såsom kamera, GPS… jag vet inte vad), Nokias likaså (de ser för plastiga ut och inte alls så trevliga som jag vill att de ska vara), Samsung står inte heller på listan (prova skriv ett SMS med en sån och du förstår exakt vad jag menar! Nu vet jag inte hur det är med de nyare modellerna, men de äldre modellerna har varit helt hopplösa att ha och göra med! Dom studsar bra dock…), LG (ingen aning! Har aldrig provat, men designen har inte tilltalat mig alls…), HTC (ja, hade det inte varit för deras reklam, hade jag aldrig ens tänkt på skiten… plus att de är alldeles för professionellt inriktade, förutom Tattoo då som verkar vara för den allmänna massan! Men den verkar dock alldeles för plastig…)

Så, vad finns kvar! Jo, iPhone 3GS, eftersom iPhone 3G är för seg på precis allt, och jag vill ha en snabb mobil… sen måste jag tillägga att iPhone har den mest logiska navigeringen någonsin! Nokia N97 kan slänga sig i väggen i jämförelse… så det kommer nu att bli iPhon 3Gs, vare sig jag vill det eller inte!

Inte en till jävla vinter/all världens fobier!

Ja, detta är ju roligt att se fram emot: ännu en vinter utan skidåkning! Blöhö! Eller ja, längdskidor kan väl alla åka… men för fan! Går det inte att göra något tråkigare?! Längdskidåkning är till för folk med tachofobi (överdriven rädsla mot hastigt framfarande)!

När jag var liten och bodde i Idre, fanns det en halvbra skidanläggning cirka en mil bort, tre mil längre bort finner vi Fjätervålen, där det aldrig är någon som åker… ok, det finns väl, men det är inte lika många! Backarna där är längre och mycket trevligare, i jämförelse med Idre Fjälls fåniga backar, där du som åkare tillbringar mer tid i liftkön, än i backen (inte under lågsäsong dock). På Fjätervålen tillbringar du mer tid med att ta dig uppför backen istället… vilket även det är lite analfromage-varning över. Det sägs att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge (då undrar jag vad som kommer hända efter detta). Inte nog med detta. Sedan barnsben har jag vant mig med att ett säsongskort inte kostar mer än cirka tvåhundra till trehundra

Det känns redigt masturbationsbegärligt att sitta här, i Dalarnas geografiska mitt (?! :S) med två sketna skidanläggningar på behörigt avstånd från mig. Orsa Grönklitt (hur de nu vågade döpa en skidanläggning till detta, är och förblir, ett mysterium) ligger cirka fyra mil bort… verkar vara en rätt hyfsad skidanläggning ändå. Men, den ligger lite väl långt bort och då jag inte tillhör Orsa kommun så får jag inte heller någon ortsrabatt (om de nu har sådant…). Som andra alternativ har jag Gesundaberget! Låt namnet ”Gesundaberget” rulla runt i munnen ett par gånger! Vad träder fram efter en liten stund? Jo, efter att ha smakat på det ett par gånger, dyker en klar smak av berg fram, samt en ganska stark ton (utan att ta över hela smakupplevelsen) av långa backar. Jag upplever en krispighet över det hela, en sån där krispighet som endast en halvkall, torr, klarblå, solfylld, vinterdag, serverad vid minus femton grader Celsius, kan ge! Eftersom detta är odlat i trakterna kring Mora, får jag en förnimmelse av att det lär te sig rätt så öde, för att vara en så smakrik upplevelse. Som att det saknas en viktig arom, för att få det till att bli en riktig smaksensation. Men jag gillar den där smaken av ödemarken! Om vi backar några steg och tar en ny klunk av detta ord, ”Gesundaberget” och låter detta rulla runt i munnen ett par gånger till, så framträder ytterligare en smak, som inte kom fram i första omgången, det är något gediget över det hela! Det ger en gedigen känsla, till den annars så metalliska smaken, som bara en industriort kan ge. En förnimmelse av timrade, röda hus kan skymta förbi! Sluter du ögonen vid det här laget, lär en bild av ursprungsplatsen dyka upp, ett jättelikt berg med utsikt över hela Siljan! …

Om vi då återgår till verkligheten så kan jag berätta för dig att Gesundaberget är en liten kulle, som inte ens når över trädgränsen! Idre Fjäll når precis denna mytomspunna gräns, medan stort sett hela Fjätervålen befinner sig ovanför denna… kanske lite väl att ta i, men halva befinner sig i alla fall ovanför (trädgränsen brukar ofta infinna sig vid sjuhundra till åttahundra meter över havet). Ok, det kanske är fel att ha trädgränsen som måttstock, utan det är väl fallhöjden jag ska ha som måttstock (längden på den längsta backen är försumbar, då det bara är att dra en backe ett par varv runt hela kullen, så har du en megalång backe, som du får staka dig nerför och i värsta fall uppför). Om jag då ska jämföra dessa mot varandra, så borde jag tillägga att Idre Fjäll fuskar rätt rejält, då den nedre halvan är en rätt plan historia… inte mycket till skidåkning där inte!

Orsa Grönklitt:

Fallhöjd: 165 m

Antal backar: 22 st (svart: 3, röd: 7, blå: 10, grön: 2)

Antal liftar: 11 st

Gesundaberget:

Fallhöjd: 270 m

Antal backar: 12 st (svart: 2, röd: 5, blå: 2, grön: 3)

Antal liftar: 5 st

Idre Fjäll:

Fallhöjd: 270 m

Antal backar: 41 st (svart: 10, röd: 6, blå: 9, grön: 16)

Antal liftar: 30 st

Fjätervålen:

Fallhöjd: 352 m

Antal backar: 18 st (svart: 5, röd: 4, blå: 5, grön: 4)

Antal liftar: 4 st

Vilken slutsats kan jag dra av detta… att både Orsaklittan och Gemüseberget kan slänga sig i Väggen (som för övrigt är en av Nordens brantaste backar, som är belägen någonstans i Sälen…)? Svar ja! Det kan jag! Jag är inte ett dugg imponerad av dem! Hade jag inte haft några problem med att bo sisådär en femtio mil från närmaste stad, så hade jag inte haft nåt emot att bosätta mig i Idre området… men nu är det så att verkligheten och min illusion av mitt framtida liv, inte stämmer överens med varandra. Ska jag lika gärna flytta till ödemarken för att åka skidor, kan jag lika gärna bosätta mig i Tärnaby! Nejdu tack! Måste jag verkligen behöva välja vad jag ska prioritera i detta rövknullade land?! Antingen bor jag nära en stad (med tanke på att Sverige bara har en ort, som kan titulera sig som stad; Stockholm) så får jag rata allt som har med friluftsliv, såsom jag vill ha den, att göra (furuskogar, skidåkning och vildmark). Där jag kan ha min hund lös, utan att behöva oroa mig över att någon jävla tomte springer ut och drar igång hela svenska folket, gentemot lösspringande hundar! … … … … … men men… bara att glömma! Det blir till att fly landet… men till vilket har jag ingen jävla aning om…

Detta med fobier, som jag råkade halka in på när jag skulle få reda på vad ”phobia against speed” hette. Jag vart totalt beslagen av att det finns så många fobier!  Men för fan! Skärp er! De kan väl inte på allvar mena att det finns folk som är rädda för böcker (bibliofobi)! Eller för den delen att det finns folk som hyser fobi mot föda (sitofobi)! Vad som är värre… kolla själva vilka fobier det finns! Det är hysteriskt mycket! Går det verkligen att vara rädd för att sitta ner?! Men den absolut bästa fobin, alla kategorier, måste väl för fan vara överdriven rädsla mot: gravitation (barofobi)! GRAVITATION! Alltså, har dessa personer fobi mot gravitationen som sådan att den håller oss kvar på marken, eller har de fobi mot att vara viktlösa?! Ja, det är bara att läsa och se vilka favoriter du hittar (skriv gärna en kommentar över vilka fobier du anser vara de mest hysteriska fobier, samt även om du känner någon/har själv någon fobi som är helt absurd).

This is shit, end for today!

Snuskigaste jag sett, på länge!

Igår hade jag sett fram emot en trevlig kväll/natt med massa snuskchips och Saw IV. Åkte iväg på ICA Nazi för att inhandla allt snuskeri, tänkt och gjort. Knatar runt där inne och ska välja dip till mina chips. Ville så gärna prova Santa Marias cheddar cheese dip… för den verkade riktigt smaskig, speciellt då cheddar är en trevlig ost och alla andra cheddar dippor är, också dem trevliga att snaska i sig.

 

Jag bluppar in en sådan burk och pressar ner den i min lilla kasse. Tittar på bluppen och får se, till min stora fasa att den kostar närmare 25 spänn!

-Wtf, hur kan något så litet kosta såpass mycket! Bäst att  den är desto godare! tänkte jag och letade efter något substitut för denna. Hittade samma lika som torrvara, läste på baksidan hur jag skulle gå tillväga för att tillreda denna. Tydligen skulle jag blanda den med två deciliter mjölk och koka skiten… aldrig i livet!

Jag fick helt enkelt ta smällen på 25 spänn för en sketen burk med denna ljuvliga cheddar dip!

 

Springer runt en stund till där inne på Nazi… springer lite till… och ytterligare lite till! Efter en stund hade jag fyllt två kassar med diverse grejer. Folk som såg mig, lär väl ha tänkt:

-Stackars bulimiker! Inte lätt att leva med en ätstörning! … vad jag vet har jag inga ätstörningar… än… enligt allmänheten har jag dock en skev kroppsuppfattning! Det som inhandlades denna afton var:

Två påsar chips, en påse ost-ballar, en bearnajs dip, en oskyldig flock av fyllda munkar, denna ljuvliga cheddar cheese dip, ett sexpack Heineken, två påsar med kycklinglår och säkert massa annat som inte bör nämnas! Hur som haver, slutnotan slutade på lite drygt trehundra kronor… wtf! Jag har handlat tre gånger så mycket, för en tredjedel av den prislappen och då hade jag stadig föda för resten av veckan!

 

Arg som ett bi och *censur*-girig som en hummer, brummar jag hem med min biljävel, snaskar ur hunden och tar en snabb kvälls promenad med henne. Beslagtar mina snask-kassar och dundrar upp för trappan, för att väcka så många som möjligt… eller åtminstone störa så många som möjligt! In i lägenheten, forcera mig genom katthavet in till köket, halshugger en katt för att inte själv bli kattföda då deras matskålar tydligen var tomma (hungriga katter är inget att leka med). Låser in hunden på toaletten, för att minimera risken för att hon skulle tugga i sig alltihopa när jag, av okänd anledning, vände ryggen till! För sån är hon! Hon äter konstant, hade det varit fri tillgång på föda för hennes del, hade hon blivit så fet, så hon aldrig skulle kunna gå utanför denna dörr, än mindre in! In med hundsjäveln på toaletten och kattarslena jagade jag in i en garderob för att slippa ha massa kattrövar i mitt ansikte. Sen fick jag mota bort gubbgrannarna från dörren med min machete! Fan, det är min fångst, jag delar inte med mig till dem! Var tvungen att spräcka skallen på han med rullator, annars hade han brutit sig in! Den andra gubbgrannen var jag tvungen att sprätta upp hans hund, vränga denna ut och in med tarmarna dinglandes utanför kroppen och snaska det gnyende, blivande kadavret över hans gråtande nuna för att sedan rycka tag i rullatorgubbens krycka och pressa den spetsförsedda kryckfoten mot hans öga, för att bevittna hur hans öga, sakta men säkert, under vilda, smärtfyllda protester krossades och upplöstes i någon form av gråvit sörja som sedan rann nerför hans kind. … ja! Nu kunde jag äntligen packa upp mina förvärvade tillhörigheter utan att riskera att någon eller någonting skulle få för sig att frånta mig detta.

 

Sätter mig i sängen, efter att ha bullat upp min famn med öl, chips och denna ljuvliga cheddar dip!

 

Öppnar locket till denna cheddar dip, varpå min trevliga Saw IV kväll blev förstörd! Tänk dig en slät, dallrande massa, lika gul som en frisk äggula i en plåtburk! Ja, det går ju att leva med att det ser lite konstigt ut, bara det smakar bra. Kör ner ett chips i denna massa och får till min stora skräck, erfara en utav de vidrigaste synerna jag någonsin sett och även den absolut vidrigaste konsistensen på något förtärbart. Konsistensen var luftigt vispad grädde, vikten av denna pippigula massa var den samma. Den vägde fan inte ett jävla skit, trots att den såg helt kompakt ut! Ännu konstigare var, att den viskositet som denna underliga massa besatt, var densamma som befinns hos… silikon?! Hur jag än gjorde, så vägrade denna massa ändra form efter att jag, med spyan sittandes i halsen, rotat runt i den med ett chips. Skulle fan kunna tänka mig att Neil Armstrongs fotspår på månen, lär hinna suddas ut före denna gula tätningsmassa ens funderar på att ändra form!

 

Men men, det kanske ser förjävligt ut, men smakar desto bättre. Så jag för denna luktlösa massa mot min mun och stoppar den i munnen… det smakar… blött chips! Är det inte meningen att dip ska ge mer smak till chipsen?! Tydligen inte denna! Den tog däremot smaken från chipsen! Så jag bestämde mig för att kolla vad skiten innehöll… skummjölk, skummjölk och åter skummjölk! Jag har alltså köpt tvåhundra gram skummjölk till ett pris av tjugofem kronor! Denna massa har funnits i affärerna, ja, rätt så länge! Alltså betyder det att folk faktiskt köper skiten! Vem fan köper skiten, mer än en gång?!

 

Ja, fick helt enkelt dra igång min bearnajs-dip istället… och jag har då aldrig sett gräddfil förvandlas från rätt så flytande, till att bli en slemmig klump, även denna… och smaken då?! Ja, den smakade desto mer… men på tok för salt! Ska aldrig mer köpa dessa dippor igen!

 

Efter att ha gett upp hoppet om att ens kunna njuta av chips, dip och öl, tänkte jag utrota mina fyllda munkar istället, till min Saw IV! Ja, jag hinner starta filmen och ta två tuggor… sen var det kört! Gick väl för fan inte att äta nåt till den filmen heller! Totalt omöjligt, eller ja, vissa kan säkert det. Men jag kunde det då definitivt inte! Den var, lite mer splatter och inälvor än de föregående filmerna… och någon gång i framtiden ska jag försöka masa mig igenom Saw V, förhoppningsvis utan att kräkas!

 

Blir däremot smått besviken på hur filmen är konstruerad… jag som tittare får liksom allt slängt i ansiktet. Ja, kanske ska vara glad för att det inte är en 3D film… men hela tiden var det:

-Fattar du inte! Det är ju självklart! Kolla här! stort sett genom hela! Sen på slutet vart allt bara… *skjuttar skalle*… :-S

Jag färgade håret!

-Hur svårt kan det vara? Varför ens blogga om skiten?! Jag menar, vad kan gå fel, liksom!? då kan jag berätta för dig att följande historia är sann!

En gång i tiden tänkte Valle färga håret blått!  Valle ber då sin mor att tjonga in skiten. Alla vet, med ett någorlunda normalt bondvett, att blått hår, förblir blått i cirka en vecka, sen antar den en mer turkosaktig färg. Hårfärgen åker upp i skallen… och en halvtimme senare skulle jag få beskåda mitt nya, vackra blåa hår!

Upp i röven! Det vart någon form av ljus turkos! Ungefär samma färg som, det som en gång i tiden varit blått hår, men som inte någon hade gjort något åt, de senaste 5 månaderna! Den färgen blev det. Jag bröt ihop totalt och vägrade visa mig bland folk, vare sig jag kände de eller inte! Jag totalvägrade tills det gick att visa sig bland folk igen! Vilket dröjde ett par dagar… tvingade morsan att sjukskriva mig från skolan några dagar extra, så illa var det! Min totalt okänsliga mor, tyckte att det var hysteriskt roligt med en son som såg ut som en lagun i skallen! Alla utom jag tyckte det, det var hemskt!

Någon dag senare var det dags att färga igen… denna gång hade vi fått tipset att bleka håret först. I med blekningen! Då fick jag erfara att jag aldrig mer skulle bleka håret, någonsin! Inte på grund av resultatet, utan på vägen till resultatet! Har aldrig varit med om en sådan bridande känsla!

Såg på håret, som hade skiftat från gråbruntturkost till en ljus nyans av vitt! Jag vart glad och klockan ringde för ursköljning och resultat avslöjande.

Chocken över att se den nya hårfärgen, var ännu starkare än den jag fick då mitt hår visade sig bli ljusturkos vid blå-färgning, då den visade sig vara morotsorange! Såg ju innan att det var blont och fint! Men icke! Det vart mer ljusgulorange och ett förkastligt resultat! Tänkte då att det skulle fungera att färga det blått efter detta. I med den blåa färgen, igen… och ytterligare 45 minuters väntan.

Håret såg blått ut i spegeln med den puré-artade vätskan i. Jag vart glad över att det äntligen fungerade… sköljer ur och resultatet, som jag trodde jag skulle bli stolt över, lät inte denna gång vänta med att sparka undan fötterna på mig! Samma resultat som föregående försök, turkosblågrön! Då gav jag upp hoppet om att ens kunna skaffa blått hår och bestämde mig att få det sådär snygg-blont som alla tycker är så snyggt.

Försökte någon dag senare att göra håret riktigt blont, detta utan något som helst resultat, varpå en livslång depression inleddes! Gick till en frisör för att få till skiten blont. Men detta var mer tortyr än en trevlig upplevelse. Den bridande känslan var outhärdlig och det gjorde inte saken bättre att jag fick sitta med skiten i skallen dubbelt så lång tid som brukar vara normalt!

Lite drygt en och en halv timme senare var det dags att skölja… resultatet blev inte alls så dumt, men minsta kontakt med ett hårstrå fick det att knäckas och håret hade numer än sandpappers känsla, det som alltid annars brukar vara bebis-mjukt. Men icke! Mitt hår var förstört, totalt! Några dagar senare skulle jag även agera konferencier för Idres årliga ”Talangjakt”… med ett katastrofalt resultat! Några dagar efter detta, så gav mitt hår upp och rasade i stort sett av, alltihop! Så mycket för min blonda kalufs!

Min mor gick senare till en frisör och berättade denna historia under sin egen klippning, varpå denna frisör blev i eld och lågor över att försöka färga mitt hår blått! Jag vägrade när mor berättade detta, jag tänker fan aldrig igen färga håret i någon annan färg/nyans än rött, för det vet jag fungerar! Rött sätter sig som fan i mina gråbruna strån! Mitt hår älskar rött, vill jag (har jag nu fått erfara) att det inte ska bli rött, blir det rödaktigt i alla fall! Har tidigare haft alla nyanser av rött, då det var den färgen som passade min hårtyp samt även hy (lite småblek är jag).

Den nutida färgningsorgien hade inte heller någon större framgång, kan jag säga! Tänkte att det skulle vara fint med aningen mörkare och mer livfull ton över håret. Så jag köper första bästa… Garnier Nutrisse (som Pernilla ”konstant förnedrad av Emilio i tvåan” Wahlgren tydligen valt för sin kalufs) typ cinnamon, tror jag färgjäveln hette! Kom hem och pressar upp skiten i skallen, 25 minuter senare sköljer jag ur den… och vad får jag se?! Visserligen vart det mörkare, men… MEN… när mitt hår blir belyst, så ser man klart och tydligt hur det skimrar, i morotsrödorangerosa… varpå jag drabbas av ett nervöst skrattanfall och garvar åt det hela! Sen när det hela sjunkit in, börjar jag gråta nervöst över mitt hårs varande och icke varande! Jag ville ha en slightly darker color som eliminerade mina vita hårstrån… som försvann (som tur var)… men att jag på köpet skulle få utstå denna fula skimrande effekt, var något jag inte hade tagit med i beräkningen! Men men, så blev det nu och jag får helt enkelt pressa upp en mörkröd färg, som ska bli rödaktig istället, istället för att anta en rödorange-ton på eget bevåg! För detta kan jag knappt visa mig bland folk i! Det är fruktansvärt! *skottar skalle och återgår till sömnens värld*

Talangjakt, med en akt av kläd-slakt!

Ja, i lördags var jag barnvakt till mina tre hysteriska små syskon! Alla glada… utom jag, då jag kvällen innan fick ett stycke rabiat moder på mig som spottade ur sig:

-Ja, nu har du lovat barnen att åka på talangjakt så dem kan se Alva! *chockad och mållös* jag har för det första aldrig sagt till barnen att jag lovat dem att vi ska åka på den där talangjakten. För det andra så kostade det etthundratjugo kronor styck och när jag fick reda på detta, så förklarade jag för barnen, då dem frågade efteråt om vi skulle på den där talangjakten. Svaret blev nej för dem! Då vart dem sura i tre sekunder, sen blev allt som normalt igen.

Dessvärre är barn, just barn! Manipulativa jävlar som fjäskar sig till allt! Dem hade helt enkelt sagt till min kära mor *alla i kör*:

-MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA… VALLE HAR SAGT ATT VI SKA ÅKA OCH TITTA PÅ TALANGJAKT MED ALVA OCH AMADEUS! i normala fall hade hon ringt och frågat om detta påstående stämde… det gjorde hon inte denna gång! Denna gång lät det såhär:

-Du har lovat barnen att åka på talangjakt och du ska vara här senast klockan 17:00. Du får betala din egen biljett och gärna ungarnas också!

-Jaha, ja, en biljett kan jag ta, men inga fler! eftersom jag i skallen redan hade räknat ut, att om jag hade blånekat till detta hade jag fått betala allt själv istället… efter att ha fått genomlida en predikning om att jag tjänar egna pengar och bajsa mig hit, och bajsa mig dit. Sen på köpet är kvinnan på smällen… alla vet att kvinnor med hormonella fluktuationer, inte går att lita på. Än mindre min mor. I normala fall brukar vi kunna ha ett ganska sunt förhållande till varandra. Jag ignorerar henne så mycket det går och hon försöker få tag på mig! När sedan Interpol börjat söka efter mig, kanske det är dags att svara (vilket brukar vara efter ungefär en vecka eller två… eller i värsta fall två dagar om jag klickar henne på mobilen)…

Nu var jag helt enkelt tvungen att betala för att vara barnvakt!  Hos en normalt funtad person, skulle denne självklart betala barnvakten med något trevligt, i detta fall med inträdet! Men icke! Fick inte ens ett sketet, jävla ”Tack!” utav kärringaset! Tack för den! Moder… -kaka

Dagen efter vaknar jag till liv och är inte alls särskilt sugen på att vakta några barn än mindre dra iväg med dessa på någon jävla talangjakt, som ändå ingen kommer gå på! Det senare fick jag snabbt äta upp, då jag klädd som en äkta HillBilly (iförd mitt icke rakade ansikte, ett par mjukisbyxor som ändå är rätt flådiga, ett allmänt slitet uppseende, någon halvtaskig, tvärrandig långärmad T-shirt och en panikångestattack sittandes i halsgropen) äntrar denna byggnad där hela tillställningen skulle husera. Det var folk till dess förbannelse! Stort sett alla glodde på mig, som om jag inte vet hur man uppför sig bland folk. Till mitt försvar:

-Det är Mora! Vilket förklarar precis allt! Folk här, vet tydligen inte i största allmänhet hur man uppför sig bland folk. Så varför ska jag behöva göra det? *fick en fitta snaskad i nyllet av detta misstag*

Väl inne i anläggningen, kände jag hur paniken steg inuti mig och jag visste inte om jag skulle överleva denna afton, eller inte! Det var först då tanken på att jag faktiskt skulle kunna springa på folk som jag mer eller mindre kände, vilket gav mig ännu mer panikkänslor inför vad som komma skulle! Min största skräck blev snabbt uppfylld, då jag sprang på en gammal kompis från barnsben, som jag typ aldrig träffat sen dess. Grenen extreme-smalltalk är jag den självutnämnde förloraren i! Går icke! Jag blir alltid helt ställd vid sådant! Inga ord kommer varken ut eller in! Det står helt stilla. Visserligen kommer väl:

-Hej! Det var länge sen! kommer, som sig bör, fram. Dock väldigt krystat och tillgjort! Sen följer en pinsam tystnad på ungefär fem minuter! Så med andra ord är alla andra jag träffar på, även dem lika dåliga på meningslöst chit-chat! *halleluja, krysta Jesus genom Hitler*… utom ett stycke Hillevi, som är mor till en gammal grundskole-klass… sak… där jag blir stående med fyrtiofemtusenmiljoner frågor att besvara efter två sekunder.

När detta pinsamma möte var avklarat tänkte jag att det vore trevligt med att sätta sig ner… icke! Barnen sprang snabbt på sin kusin Amadeus, som i sin tur var på jakt efter den perfekta platsen att sitta på! Dessvärre så var denna plats överallt i hela lokalen, varpå jag snaskade ner pungen på en stol, i väntan på att dessa barn skulle bestämma sig! En halvtimme senare hade dem hittat platsen vi senare skulle sitta på!

Föreställningen börjar! Ja, det började bra i alla fall… men mot slutet vart det bara helt jävla olidligt! Eller ja, någonstans mitt uppe i hela showen springer det fram tvåkinesflickor, utan varken scen- eller mikrofonvana! Eller för den delen sångvana! För det lät förjävligt! Nog med att en röst kan låta illa i sig, men tillsammans lät detta…  ja, jag förstod då varför det delades ut öronproppar i entrén! Sen dröjde det en liten stund innan nästa krax skulle fram! Nåt jävla pundhuvud tyckte att sin åttaåriga dotter skulle sjunga ”Hot’n'cold” med Katy Perry! Hallå?! Varför inte bara pressa på ungen Britney Spears med ”Three”, eller något av French Affair, minst lika vulgärt! Men men! Inte nog med detta, denna unge låg aldrig i rätt tonart, utan alltid ett halvt steg under eller över och när hon väl var på gränsen till att ligga rätt… ja då kom tuppen Gol och ryckte iväg stämman till nya höjder av katastrofal falsksång!

Utöver dessa katastrofnummer var det någon annan förälder som tyckte att det var en bra idé att pressa iväg sin nioåriga dotter med en jävla gosedjurspapegoja… sjungandes ”Snart är det jag som blir kung”, en ren och skär rip-off från lejonkungen! Visst, gulligt om det var en fyraåring med grava uttals besvär och där meningsbyggnad inte spelar så stor roll… men så var det inte! Det lät även detta förjävligt, då det inte bara var falsksång, utan ungen fick även med allt, jag menar då ALLT, som sjungs och sägs i filmen då denna låt framförs! Det är nästan så jag måste snaska pungen i bordet och utbrista i en lovsång, om vilken talang det är att utföra detta underverk! Men det lät förjävligt!

Ett stycke rätt så söt pojke (alldeles för ung för lilla mig) med ett piano drog igång en makalös show, tyckte alla andra. Jag fascinerades mest över hans besatta, speciella, stampande med högerfoten. Har aldrig sett en fot som kan röra sig som en våg, såsom hans fot gjorde! Den liksom åkte upp ganska exakt två decimeter över golvet, varje gång, stampandes med hälen först, varpå en våg-artad rörelse från hälen, via insidan av foten, ända ut till tårna, inleddes. Foten lyftes aldrig rakt upp, utan följde samma mönster med hälen som första golvlämnare! Den vänstra foten följde ett mer traditionellt mönster med rakt upp-rakt ner! Dock samma höjd. Höger foten gjorde aldrig några som helst avvikelser från detta, mycket speciella, mönster! Det var denna pojke som sedermera skulle vinna skiten, i mina ögon p.g.a. högerfotens mycket speciella rörelsemönster!

Vilka var det mer som var med? Ja, det var en jävla massa olika band, som var riktigt bra, de allra flesta av dem faktiskt! Bäst var nog de med jätte fiolen, som jag påpekade för alla barn, varpå jag vart utskälld av samtliga med orden:

-Det är ingen fiol! Det är en kontrabas! av samtliga! Hur kan dessa ungar som är allt mellan tre till nio år veta detta (den yngsta vet dock inte mycket om det mesta)? Jävla uppstudsiga ungar! Säger jag att det är en fiol, så är det en fiol också! Jävla Sonja Rövdotters-barn!

Utöver detta så var det min kusin… som dessvärre vart lottlös denna afton! Hur nu det än kunde gå till,  men så blev det i alla fall!

Slogs dock av en märkvärdig upptäckt. De flesta, för att inte säga alla, bandmedlemmar var färdigväxta… men korta! Det var väl ett pubertalt band med några killar som verkade ha potential till att bli längre än etthundrasextiofem centimeter över fotknölarna! Den stackarn bredvid fiolen var lite kortare än den faktiskt! Men de allra flesta var knullbara!

Någon form utav paus inleds, varpå alla röktanter ska ut för att bolma… icke sa nicke! De hann precis resa sig upp för att sedan få återgår till sina platser. Det var den bensträckaren det! Ja, då tar värdinnan, för hela spektaklet, sig friheten att springa runt i publiken! Jag, med min otur, kunde ju inte förvänta mig något annat än att råka ut för detta paljettbeklädda yrväder, varpå, av blotta tanken, paniken, återigen, spred sig i kroppen på mig. Hur ska jag förhålla mig till detta? Jag tänkte låta MajGun från söder ta hand om det hela… grejen var att hennes språkbruk inte är att föredra i folktäta sammanhang. Än mindre i ”rumsrena” Mora och ännu mindre med barn i närheten. Tänkte säga nåt i stil med:

-Ne’, nu får’u ta å skärpa dej kvinna! Snaska fittan i borde’ å visa vem som bestämmer i detta bygge! Fan, springa runt här, å se ut som ett jevla fån! Hade de’ vari’ ja’ som hade fått uppdrage’, då hade det inte vari’ sånt jevla lull-lull me’ dessa ungar! Lite kritik måste dom tåla, serrö! För nä’ ja’ va’ liten, då va’re ord å inga viser, serrö! Fan, trodde ja’ skulle skjuta skallen av me’ ett par gånger! De’ va tider de’!

Men så blev inte fallet. Istället blev det min lillasyster och andra kusin som fick ta den smällen då Paljett-Kvinnan frågade först min lillasyster:

-Vad heter du då?

-Monaliza! svarade en försynt liten stämma, på ett ganska naivt, tonlöst och naivt sätt.

-Jaha, och vad tycker du har varit bäst ikväll då? frågade Paljett-damen denna försynta, men ack så trevliga unge.

-Min kusin, Alva. svarade hon  än mer försynt.

-Ja, det blir ju lite smygreklam det här, nu får vi ta nån annan så vi inte påverkar juryn alltför mycket! påpekar denna paljett-lekamen och vänder sig om mot min andra kusin. Jag försökte febrilt sparka igång ett stycke videokamera för att filma det hela och jag missade såklart min systers fem sekunder bakom en mikrofon. Men hon är så jäkla söt, så det lär bli ett flertal tillfällen detta kommer att ske framöver.

-Vart kommer du ifrån då? frågar denna maskulint burdusa stämma varpå en stunds tystnad utbryter och en liten, svag, hes röst tar till ton

-Jag kommer från Idre! hör jag min andra kusin svara.

-Jaha, vad kan man göra i Idre då? ytterligare en stunds tystnad uppstår.

-Åka skidor, skoter… cross… varpå detta barn blir bryskt avbrutet i sin förklaring med följande påstående

-Jag kommer från Särna jag, är det nåt du känner till? det blir tyst igen. Varpå Paljett-monstret reser sig upp, rufsar om i ungens hår och utbrister glatt

-Ja, du lilla stumpan… med sin burdusa framtoning varpå jag inte kan hålla mig för skratt! Detta blir självklart med på film och min moster frågade mig varför jag skrattar så dant.

-Jo, hon kallade Amadeus… kunde fan inte sluta garva åt denna felsägning på en lång stund varpå jag vrålar ut… LILLA STUMPAN! varpå min moster inte heller kunde hålla sig för skratt! Utan även hon brast ut i en kaskad av hysteriskt garveri.

-Ja, nu lär han väl snart komma och vara jätte arg! svarade hon under sitt skrattanfall. Bakom oss sitter även ett par bekanta till både mig och min moster, som även dem härstammar från Idre-trakten och även dem känner denna ”Lilla Stumpa” varpå även dessa bryter ut i ett infernaliskt skratt!

Som min moster förutspått kom även denna lilla pojke, med ett entourage av mer eller mindre uppretade, för honom, kusiner, straxt från brottsplatsen och alla vrålar i kör:

-Hon kallade honom/mig för lilla stumpan! mycket argt

Innan det var dags för prisutdelningen var det en MODE-show! Denna, MODE-show var… ja, så långt ifrån MODE du någonsin kan komma! Det var inte ens kläder som visades! Det var… nåt jävla hopkok utav polyestertyger och temat för detta var ”hårdrock”… eeeh! Hårdrock?! Nötta jeans och trasiga tröjor? Knappast, det var nog snarare en mer eller mindre misslyckad tolkning av Goth med inslag av wannabe-rock i form av någon tröja med något tryck på… det var om kläderna… inget större fel med dessa, mer än att jag redan sett skiten ett par gånger tidigare! Modellerna då?! Jag… vet… inte… var… jag… ska… börja! Det fanns alla typer av modeller, förutom blekfeta gubbar… däremot feta kärringar infann sig i ensemblen! Visserligen går det att klä feta kärringar i passande kläder… dessvärre så tyckte dessa klädskapare att det skulle vara tajta korvskinn från topp till tå, på dessa damor! En utav dessa klädskapare, gick förbi mig ett antal gånger under kvällen och stirrade skräckslaget på mig, som om hon visste vad jag skulle komma att tycka om skiten, för hon verkade vara lugn och sansad mot alla andra hon tittade på… men så fort min nuna dök upp i hennes synfält, så spreds skräcken i hennes ansikte. Eller är jag verkligen så ful?!

Ja, denna mode-show(?!) tog aldrig slut, det var mer fokus på modellerna än på själva kläderna. När jag trodde att det inte kunde visas fler kläder… så kom det en drös till! Vilket tema det nu var, hade jag totalt glömt bort, då det rantat in ett antal tolkningar av hur-resten-av-världen-tolkar-det-nämnda-landets-typiska-beklädnad! Allt från Hawaii till Bayern, allt med ett tema av svart och rött!

Vad hände mitt i denna ”show”… jo, det var dags för ett Goth inspirerat bröllop?! Bröllop?! Jag har aldrig sett någon så förtafflig tillställning, någon gång, någonsin! Det var hemskt, och icke genomlidbart! Jag stod mest med ansiktet nergrävt i händerna och förfasades över detta! Det känns lite så, att jag skulle lyckats bättre själv (om jag nu hade haft en sömnadsutbildning i ryggen, vill säga)!

En till sak som jag aldrig någonsin kommer att förstå, var varför i hela helvete folket i publiken, blev mer exalterad över vilka ”modeller” som var med, än över ”talangerna” (många var talanger, men en del skulle aldrig ens ha äntrat scenen). Hade folk i största allmänhet masat röven till denna tillställning för att se makaber, obscen, grotesk, morbid, osmaklig ”mode-show”? WHY *snaskar ballen i slaktarbrädan och hugger av den med ett smidigt hugg med köttyxan*?! Det var absolut inget att se, överhuvudtaget!

Under kvällen så var min lillebror på lite bushumör, så han sprang runt med sin godis-låda och smaskade på i maklig takt… dessvärre så spillde han ut detta godis, inte bara en gång, utan tre gånger på golvet! Första gången så råkade han sparka ut det av misstag när han skulle springa förbi sin vördade lilla låda. Uppdrag godisplock-från-snuskigt-golv inleds. Andra gången skulle han gå tillbaka till sin stol, snubblade och vräkte ut allt igen. När han äntligen plockat upp allt godis för andra gången skulle han klättra upp på sin stol. Ställde ifrån sig sin lilla, patetiska godisburk på stolsdynan och skulle klättra upp på stolen. Han är tre år gammal och ungefär lika många äpplen hög. Att ta sig upp på en normalhög stol kräver sin man! Han vränger överkroppen upp på stolsdynan, grabbar tag med ena handen på sittdynans bakre kant, slänger upp sitt högra ben på stolsdynan varpå det andra benet blir hängande. Jag såg framför mig hur detta oskyldiga, olärda, klumpiga barn tappar greppet om stolsdynan! Jag såg även hur han i slow-motion glider bakåt, för att med den hand som nyss höll honom hängande i luften, far iväg med riktning mot hans lilla, patetiska, golv-förpestade godis i sin oskyddade godiskopp, slår till denna med en snärt varpå allt godis, återigen far iväg utöver lokalen. Denna gång med ännu större spridning. Jag såg också hur hans ansikte förvreds i en panikartad grimas, samtidigt som hela spektaklet försvinner bakom stolsdynan i ett moln av godis. Ungen landar chockartat på ryggen, på den någorlunda mjuka heltäckningsmattan. Ligger paralyserad av vad som hade hänt, bråkdelen av en sekund före, innan han vaknar till liv för att se att allt godis, återigen befann sig på golvet. Jag kunde själv inte sluta att förmå mig att inte skratta åt spektaklet! För det hade sett alldeles för roligt ut för att låta bli, speciellt med tanke på att han de senaste fem minuterna redan hade fått plocka ihop allt sitt lilla patetiskt vördade godis, två gånger.

Vem var konferencier för hela tillställningen då? Jo, Katarina Sackrisson. Inget fel med det (förutom att jag har sett henne i mer smickrande utstyrslar än en simpel grönglittrande paljettklänning), tills jag upptäckte ”Annonsbladet” då jag kom hem. Det var Katarina Sackrisson överallt… ÖVERALLT! ”Julbord här och där med show, värd för detta är: Katarina Sackrisson!” ”Julshow med julmiddag, medverkande: Katarina Sackrisson!” ”Advents firande och middag med Katarina Sackrisson!”. Det var Katarina Sackrisson, ÖVERALLT! Hur i hela fridens namn orkar hon? Hur gör hon? Hon är med i varenda liten jävla tillställning i detta närområde! Är hon inte med, så har hon ett finger med i spelet, likförbannat! Fan, folk har fått kroniskt blödande magsår för mindre! Jag skulle drabbas av akut panikångest och blivit inlagd på Säter efter en vecka med hennes energi och utåtriktade personlighet!

Efter fjolårets katastrof  jul/nyårs-show på Tomteland (Midvinterblot, också denna med just Katarina Sackrisson) så är jag numer ytterst tveksam till att ens vara närvarande vid någon sådan tillställning! Själva Midvinterblot’s showen var det inget fel på, inte heller maten… men folket! Jag har aldrig skämts så mycket över att få beskåda ett spektakel utöver det vanliga! Till en början var allt städat… sen när spriten började inmundigas… vart tillställningen olidlig! Det gick fan inte att vara närvarande, så jag och mina kollegor tog vårat pick och pack, och drog hem istället! Det gick inte att vara där! Totalt helt jävla omöjligt! Folk betedde sig som ena riktiga grisar! Trodde fan att fläskhästen kåt-Lotta, ålder: okänd, parfym: alla-flaskor-hon-kunde-få-med-sig-hem-från-parfymavdelningen, skulle riva omkull alla av det manliga könet i den byggnaden och dra igång en egen föreställning på matbordet, innehållande en massa snuskerier som skulle få den mest tåliga människan i hela universum att vränga magsäcken ut och in i en kaskadspya av galla! Det var fruktansvärt! Gick inte att stanna!

Ja, tillbaka till talangjakten, med Katarina Sackrisson i spetsen! Denna olidliga ”mode-show” tog efter, vad som upplevdes som en halv evighet, äntligen slut och det var dags för prisutdelning. Jag fick i uppdrag att ta en massa kort… med ett mindre lyckat resultat, då jag alltid har en efterhängsen trotjänare vid namn: Taskig Tajming! Där jag satt, hade jag ändå rätt bra överskådlighet över min kusin… dessvärre tyckte glitterdonnan Katarina att det var en mycket bra plats att ställa sig i blickfånget, för att täcka min mikroskopiska kusin med sin, i jämförelse med kusinens kroppshydda, la giganto lekamen! Jag flyttade då till någonstans framför scenen… även detta med katastrofalt resultat, då hela jury ensemblen vränger ner sig precis framför min lilla kusin, som drunknade bakom dessa välgödda hängrövar! Det blev inte heller då någon bra bild… gick tillbaka till min plats, varpå hela jävla juryn gick därifrån och ett piano installeras mitt på scenen! Nu kunde jag väl kanske få ett kort på denna lilla skitunge! Icke! Våg-fots-dunkande-piano-pojke satt i vägen och i bakgrunden var det en gubbe som sprang fram och tillbaka på scenen i ren glädje-yra… för att stå i vägen för min kusin, när äntligen piano-foten vek ihop sig över pianot så jag fick fri sikt! Det var totalt jävla meningslöst att ens försöka! Tror jag fick med en eller 2 bilder på denna sockertopp, tillslut…

Dags att dra sig hem med alla barnen! Bara detta projekt skulle komma att ta en evighet… jag var såpass slut i skallen, så det inte skulle ha varit helt omöjligt om fröken Skråla kom inridandes på en åsna, kraxa fram refrängen till ”Evighet” med ett entourage av konfirmander som flaxade runt med gigantiska fanor av blått tyg, samt en stackars tekniker som fick springa baklänges, framför åsnan med en lövblås i högsta hugg. När sista tonen i refrängen skall tagas, skurar rösten ihop sig på fröken Skråla, åsnan drabbas av panik, sparkar bakut på alla konfirmander som allihopa dör utav spräckt kranium, rusar över lövblåsaren varpå även denne dör och kvar står vi, i ett blodbad, lyssnandes till fröken Skrålas skönsång i hennes åsne-galoppfärd mot evigheten… … … … … *knark* Vid det laget, så spelade det ingen roll om så ens Hin Håle himself uppenbarade sig och förintade universum, jag skulle bara skratta åt det hela! Jag var alldeles för trött för att tänka!

Efter en timme fick jag äntligen in mina barn i bilen, efter att ha jagat ut två andra ur bilen, för att åka till barnens sängar. Själv hade jag tänkt sitta uppe och invänta på att föräldrarna till dessa skulle komma hem, för att jag sedan skulle ta mitt pick och pack och dra därifrån… så blev det icke! Jag la mig också, och somnade!

Vaknade dagen efter med följande ord:

-Jaha! Så du har inte gått upp med ungarna än?! från en mycket arg och bestämd kvinna vid namn Mor (numer Hon, med stort ”H”) Det var alltså tacken för att jag var barnvakt så hon och hennes nuvarande make kunde få åka på fyrtioårs kalas! Satans jävla häxjävel! Jag fullkomligen hatar Hon! Inte nog med att jag fick betala min egen biljett, jag fick inte ens ett tack för tjänsten! Nu vette fan om jag tänker ställa upp på att vara barnvakt åt dessa jävla ungar några fler gånger! Ytterst tveksam till detta faktiskt! Hon får fan hitta någon annan att anlita hädanefter, för jag har aldrig någonsin fått ett tack utav denna kärringsjävel (jodå, det är bara att printa, ut kära Hon) under de senaste årens barnpassning! Aldrig någonsin! Men så är Hon gravid också och då är det helt OK att bete sig som ett svin bara för att Hon är gravid! Har ju totalt glömt bort det! Satans förbannade jävla as!

Solnisse/Plutnisse tar hem inofficiella SM i plutning/Ullared, förnedrings TV/realityserie?!?! :S

Disaster! Jag som skulle sitta klistrad framför rutan i morse, men då jag inte har någon TV så fick jag så vackert utstå att missa denna tillställning! Solnisse var ju med i ”Vakna med The voice”! Tubade skiten istället och blev mäkta besviken då det inte alls blev så hysteriskt i studion, som jag hade hoppats på. Paul Haukka fick ett stycke mindre ”make over” varpå han skulle pluta så snyggt med läpparna… Mattiaz/Solnisse/”Ullaredsbögen” (numer Plutnisse), stormästare i konsten att pluta med truta’, försökte ge mr Haukka en plutnings bootcamp… med ett mindre gott resultat (men förbannat söt var han i alla fall där han försökte).

Denna Haukka verkade inte alls särskilt tänd på idén med att bli nerkladdad med lipgloss, f.d. fru Crafoord hejade glatt på när detta skulle utföras. Den andra nissen i bakgrunden såg mest lättad ut, då det inte var han som blev utsatt för denna lipgloss-våldtäkt.

Men vad var detta för intervju/möte egentligen? Det var ju för fasen mer tragiskt än komiskt!  Vad vart sagt? Inget! Vad blev utfört? Ja, en oerhört pinsam makeover-light och plutnings SM!

Däremot kunde jag ju inte missa Ullared senare på kvällen och jag blir bara mer och mer förbryllad över vilket syfte denna serie har! Är den till för att förnedra en stor del av den svenska befolkningen eller en reality serie om vilka det är som besöker Ullared, samt jobbar där! Frågar du mig, så är det en kompromiss mellan dessa. En kompromiss till nackdel för vilka som besöker denna heliga Graal i shopping-Sverige samt den stackars Morgan som jobbar där! Nu fick vi reda på ännu mer om dennes tragiska liv! Jag menar, ingen kan någonsin påstå att hans liv verkar vara särskilt meningsfullt! Han lever helt själv, verkar inte ha några som helst problem med att inte verka ha något större socialt umgänge eller för den delen något kärleksliv! Som tur är, verkar det som att hans tankeförmåga inte tillåter honom att sakna något av detta som en normalt psykstörd människa behöver och kräver (alla är vi mer eller mindre psykiskt störda).

Familjen Shopalot … ja! Vad ska jag säga! Det är intressant att se, att två såpass helt olika människor kan leva ihop! Eller snarare stå ut med varandra. Det hela verkar vara på kärringens behov och vilja! Gubben verkar nöja sig med tillvaron… bara det finns sprit och en grill… samt ett mega-shopping ställe där resten av familjen kan springa runt och plocka på sig saker för resten av året! Är det ett ekonomiskt sätt att tillförse hela familjen med saker för resten av året… ja! Jag skulle sätta min årslön på det! Då det under kontrollerade okontrollerade former skulle löna sig, om man under resten av året håller sig borta från impulsköp!

Vad slutar avsnittet med då? Jo, Peder Fläskkorv, såklart! Asså… ja! Tack vare detta minutlånga inslag, så inser ag återigen att detta är, och förblir, förnedrings TV:ns  förnedrings TV, då det inte handlar om att folk gör bort sig frivilligt i rutan. Utan detta sker på de medverkandes omedvetenhet om sig själv! Reportern bakom kameran, är sällan, om än aldrig, långsam på att påpeka saker för den som står i blickfånget! Redigeraren är inte heller sen på att klippa ihop det, så det verkar som att alla som uppehåller sig på detta ställe, är rena och skära idioter som bör föraktas! Ta bara det tillfället då (förra veckan) reportern frågar en kille som står bland fryspåsarna ”Varför köper du så många fryspåsar?” varpå denna man tittar upp, blir bemött av ett stycke kamera rakt i nyllet och sedan fortsätter gräva bland fryspåsarna! Antagandet vi kan ta nu, är att han förstått vad som frågades och att det är en norrlänning utan talförmåga!

Vem ligger bakom denna serie egentligen? Skulle bra gärna vilja veta om dennes liv är så jäkla intressant, då han finner det tillfredsställande att se ner på stora delar utav Sverige, norden och även stora delar av nordeuropa, då det vallfärdar horder av folk till detta ställe, i lilla Sverige!

OMFG!

Ja, jag vet inte hur jag ska säga det… men detta var fan det närmaste jag kommit till att ha sex…. någonsin! Det var… himmelskt! Kan fan inte sluta lyssna på skiten och jag som inte ens gillar gitarrspel! Men detta, det var fan i mig nåt utöver det vanliga! Skulle du någonsin ens spela detta för mig, så skulle du förevigt hålla mig fast! Du skulle bli min… nej, jag skulle bli din slav för evigt! För det känns som om han spelar endast för mig/endast för dig! Give it a try! Så utelämnande, så… befriande… så… jag vette fan vad! Det är sinnessjukt! Jag kan inte komma på ord nog för att beskriva detta… mina tårar har sagt allt (inte första gången, och inte heller den sista!) Eller borde jag skriva: mina tårar säger allt! Krävs mycket för att jag ska brista ut i en sådan kaskad av tårar! Inte sorg, inte glädje, inte upprymdhet… utan av:… VADÅ!? Jag kommer fan inte på var fan tårarna kommer ifrån! Det… ja… vad är det? Så personligt.. så hjärtskärande.. så… det känns som om han spelar bara just för dig! Du känner dig liksom speciell! Du känner dig unik! För min del spelar det ingen jävla roll om jag lyssnar på den en gång eller 45 gånger! Den är lika jävla hjärtskärande, varenda jävla gång! Jag fattar fan i mig inte! Tack Pestbarn! Förbannade jävla rövluder som pressade iväg denna länk till mig! Han drabbades av ungefär samma lika reaktion som jag gjorde… so, whats the point? What the fuck are you trying to tell me? Almighty shitty thing up there, that always shits on my shitty things? What the fuck are you trying to tell me? *ställd på pottkanten och vet inte åt vilket håll han ska ramla åt*

En sväng om med hunden till systemet och hem! (ha överseende med alla stavfel och skit)

…. spänner fast hunden utanför systemet… kanske ska tillägga att min hund är en typisk alkishund som man kan se de flesta alkisar släpa runt på i olika städer runtom i världen! Schäferblandras med diverse andra raser som ingen riktigt kan bestämma vilkja fan det är…. grejen är den att min hund är sån jävla mans-magnet så jag har lust att göra mig av med henne på grund av detta!  Slår aldrig fel! Jag kan inte röra mig bland folk med henne, blir stoppade minst 4 gånger av medelålders män som undrar vad det är för valp jag har… hon är 3 år gammal, har blivit en vuxen primadonna, som dessvärre ser ut som en ”valp” med hennes fladdermusöron! Men fasen vad snygg hon är…  jaja! Nu var det så att jag kom prceis ut från systemet i Mora och skulle knöppa loss hunde… jag blev så glad när jag fick hära detta:

-Man går inte fram till hundar som inte har någon ägare i närheten och man klappar dem inte! sa en mor med vänlig, men bestämd röst… nu visade det sig dock att både modern och barnen känner min hund, för de har träffat varandra tidigare och morsan vinkade glatt till mig och barnen likaså! Jag blev så in i helvete jävla glad över detta, så mitt hjärta tog ett glädjeskutt! Äntligen en förälder som tar ansvar för sina barn! Finally! Det krävs mycket för att jag ska öppna munnen för okända människor, men det har hänt! Fick en gång erfara ett gäng fjortisar som stod i en ring och klappade på min lilla vovve (hon är INTE liten, men hon tror hon är det) varpå jag blev fullkomligt rabiat och vrålar till dessa:

-Man går inte fram till en ägarlös hund och man klappar aldrig någonsin en okänd hund! att säga detta för mig är oehört stort! Jag säger aldrig ett knyst till någon jag inte känner, men jag gillar inte det faktum att folk dras till min voffsing! Än mindre att folk går fram, utan min tillåtelse och tar sig friheten attklappa henne! Nu råkar det vara så att hon är… hon är fan i mig den mest fantastiska hunden någonsin! Jag kan inte säga något ont om henne! Men det handlar inte om hunden i sig, det handlar om den naiva människan.

-Åh titta en hund! Vilka söta öron! Vi klappar den för det är så synd om den eftersom den inte får följa med  in på affären! asså… jag lämnar snart henne hemma så fort jag har nåt ärende i Mora ”centrum” , för det är så jäkla jobbigt att förklara för allt och alla att även fast en hund ser snäll ut, så kan den faktiskt attackera folk i sin närhet… vem får skulden då? Jo! Jag som ägare, för att jag lämnar min hund utanför en affär i god tro att alla andra förstår att man INTE går fram till andras hundar. Hur ska jag kunna få folk att förstå detta fakutum att man inte ska hälsa på andra hundar, utan ägarens tillstånd? Munkorg? Knappast! Då lär jag ju få hela Moras moralmaffia på mig som säger:

-Man sätter inte en folkilsken hund utan uppsiukt utanför en affär på en gågata! men vafan ska jag göra?! Vafan ska jag göra för att folk ska fatta faktumet:

DET ÄR INTE OK ATT GÅ FRAM TILL ANDRA HUNDAR UTAN ÄGARENS TILLSTÅND! när ska folk förstå detta? Hur jag än gör, så blir det mitt fel, bara för att jag väljer att ta med mig hunden dit jag går! Jag är helt emot att lämna henne hemma, fast jag vet att hon gott och väl klarar av detta! Men vilken hund säger inte nej till en gratis promenad! Därfför tar jag med mig henne överallt… sen har jag stark separationsångest över att lämna bort henne, om det än bara är över dagen! Eller ens för några timmar! Så jäkla hönsig är jag med henne! Där min hund är välkommen, där är även jag välkommen! Är inte min hund välkommen, är inte heller jag det!

En till hönsig grej med min hund… detta är precis som med barn:
-Jag har rätt att tillrättavisa andra hundar som umgås med min hund (vilket även gäller denna primadonna, då hon hon fortfarande inte är socialt hundanpassad), då jag anser att jag kan läsa av hundspråket bättre än majoriteten av andra hundägare! MEN (!) andra får inte tillrättavisa min hund, trots att hon gjort fel (undrar om det har med självförnekelse att göra) även fast jag säger till andra, att det är ok, att tillrättavisa min hund, om hon nu utför ett icke acceptabelt beteende… nu måste jag faktiskt försvara mig själv! Jag tillrättavisar de hundar som jag känner och vet hur de fungerar vid tillrättavisning av någon som faktiskt vågar ställa sig i högre rang (vilket kan låta mycket motsägelsefullt då jag bland människor, mer än gärna subordinerar mig själv).

 

Måste faktistk credda mig själv nu, men jag min granne (som inte alls bör ha hund överhuvudtaget) släpper lös sin hund lite nu pch då i området. Denna hund upplever jag själv som mycket hotfull mot mig och min ”flock”, min lilla vovve tycker såklart att det är jätteroligt med andra hundar! Men jag litar fan inte på den där jävla schäfern! Så min voffsing springer såklart fram och ska visa sin rang i flocken (min moder provade en gån att attackera mig, vilket hon aldrig någonsin skulle ha gjort, min hund reagerade faktiskt med att resa ragg och vara mycket skeptisk mot denna kvinna! Hade hon fortsatt ett par sekunder till, så är jag mycket säker på att hon inte hade levt i dagens läge, då min annars så fromma vovve faktiskt gick till motattack mot henne, som tur var så var det inget allvarligt hon gjorde… men som sagt… hade hon fortsatt, hade hon fått en hund i strupen, och jag hade vägrat avliva henne på grund av människans  nonchalans och behov av att testa gränser!) *back to the subject* och vill visa att hon står strax under mig… vilket jag inte alls tycker om! Det är jag som ska vara högst! Det är jag som ska bestämma vilken ordning resten av hundarna ska komma… och i min värld kör jag benhårt med att alla ska vara nummer 2! Ok, jag försöker i alla fall! Kan inte förneka att jag favoriserar min egen hund! Hitler som haver, min hund vill gärna visa att det är hon som bestämmer (även över mig, annars hade hon hållit sig bakom mig, och låtit mig ta smällen… eller?) med alla dessa konfrontationer med denna lösspringande hund. Hitler som haver!

 

Denna, för oss, fortfarande okända inkräktare,  gör följande:

Springer fram till ungefär 2 meters avstånd, reser ragg och skäller hotfullt, precis som att det är VI som är inkräktare på dennes territorium! Varpå min hund reser ragg hon också, springer framför mig och ska bekanta sig med denna lösdrivande inkräktare, för vår del! Vilket jag inte alls tycker är acceptabelt, försöker så gått det går att få min hund bakom mig vilket, (hör och häpna) faktiskt går! Varpå jag hotfullt (allt för att provocera en attack för att bli av med denna lösdrivande hund) går fram emot denna tingest och gör precis som jag alltid gör när jag upplever att en hund agerar oacceptabelt. Jag gör som Ceasar Milan! Fräser högljutt. Dessvärre så fick min provokativa kontring den effekt som jag hade velat, det vill säga: en und i benet… utan en skyggande hund som backar skamset ifrån mig (min dum-dum står bakom mig och viftar på svansen och ser dum ut med tungan utanför munnen med sin allra dummaste blick!).

 

I min värld så är det jag som tillåter vilka hundar som min hund ska få hälsa på, vilket aldrig är de hundar som bor i området (till alla grannars stora förtret)! Min hund ska lära sig att det inte är ok att springa fram till första bästa voffsing och säga:

-Hej hej! Jag vill veta vem du är, var är du i den reproduktinscykel, vilka sjukdomar har du, vad åt du för 4 veckor sen? det är jag som ska ge tillåtelse till detta… dessvärre förstår inte alla andra hundägare detta

-Hon/Han vill bara leka! har jag hört ett antal personer säga, som haft sina små terriers lössläppta utan kontroll…

-Mmm, visst! brukar jag instämma och gå från denna klart rädd-aggressiva terrier med min vovve som tänker:

-Kolla! Vilken rolig en! Den vill jag leka med! och raggar…

 

Hundar som jag vet att min hund ska träffa ett flertal gånger… jag brukar faktiskt säga åt deras ägare att dem ska hålla sig borta och ta en kopp kaffe så sköter jag det hela! Det har skett ett misstag en gång och jag skäms som fan över detta! Som tur var, blev ingen skada skedd! Alltihopa var helt och hållet mitt fel! Jag släppte iväg min hund, som var helt i gasen över att äntligen få springa fritt! Att jaga andra hundar är bland det roligaste hon vet, fast jag inte alls tycker detta! De får leka, på mina villkor! Den andra hunden var dock inte alls beredd på att det kom ett stycke mycket leksugen Tindra som ”bara” bille leka… dessvärre vart det för våldsamt för den andra hunden, som inte alls ville leka på det viset som min Tindra ville! Det blev storbråk såklart! Och allt var mitt fel! Jag blev, bråkdelen av en sekund, rädd för att ett riktigt allvarligt hundbråk skulle utbrista, då båda är tikar och den ena tjurskalligare än den andra! Jag fick syn på detta precis innan min hund rök ihop med den andra hunden, som var helt ovetandes om detta ”lekfulla” bakhåll! En jävla fight höll på att urarta sig! Tack vare att jag lika snabbt insåg mitt eget misstag att släppa lös en hund som suttit i en bil i ca. 2 timmar, som uppenbart hade en massa överskottsenergi som snabbt eskalerar från lätt exalterad till rabiat bitch, fick jag stopp på denna, inom loppet av ett par sekunder, uppenbara kamp på liv och död (två kärringar som slåss slutar aldrig bra), bara genom min, faktiskt, lugna men bestämda närvaro, som avlägsnade problem hunden (min hund) genom bestämt ”psscht” varpå dem båda tittade förundrat på mig för att avslutas med en brutal, men human (jag grabbade tag med ena handen vid manken och den andra vid höften för att sedan lyfta upp min hundoch i en snabb handvändning placera min hund i sidoläge), omkullvältning av  min hund, då den andra inte gjort något som helst fel! Ja, jag blev faktiskt exalterat arg då, men det la sig efter 2 sekunder då jag fortfarande anklagade mig själv som tillåtit denna händelse och inte kunde anklaga någon av hundarna för att ha gjort fel! Allt stod på mitt ansvar.

 

1.5 minut senare var dessa hundar, återigen vänner med varandra efter att min hund lugnat ner sig och den andra återhämtat sig från händelsen.

 

Nu är det inte så att det är sista gången jag gjort helt fel och inte heller första gången heller (de gånger som varit tidigare har skett bortom min kunskap). Nästa gång det begav sig var när min mycket hundokunniga gammelmorbror skulle ta ut sin helt klart understimulerade terrier från en hundgård! Detta kunde ha slutat mycket illa eftersom jag inte hade en susning om vafan som egentligen hände bakom ryggen på mig.

 

Jag tror att det var såhär det gick till väga:

Tindra (min hund), Simba (min mosters mer eller mindre vresiga hund), Fille och Molle (min mors hundar… som jag… inte alls förstår mig på mer än att de är peruker=pudlar). Fille är en hund som mer än allt annat älskar sin matte… till allas förtret! När matte inte är i närheten ligger han och inväntar på att hon ska komma till honom. Alla upplever honom som sur och grinig, jag upplever honom som en hund i behov av habituering! Molle är bortom all räddning, då han är en utav de allra korkigaste hunden, någonsin… alla kategorier! Simba (som var den överraskade hunden i föregående misstag från min sida) är en mycet vresig primadonna, har hon bestämt sig för att sitta just där, så sitter hon också, just precis där! Finns inget som kan röra henne ur fläcken! Har hon bestämt sig, ja, då är det kört (vilket jag inte alls tycker om) men det är en underbar hund med mycket stark personlighet som stort sett puttar bort min hund från mig, bara för att hon vill vara med mig (vilket jag inte heller tycker om, men det är så jävla charmigt när hon gör detta)!

 

Ja, vad hände nu då? Jo, min gammelmorbror säger:

-Jag åker nu jag! varpå han lämnade kokhuset på min mormors gård i Lill-Fjäten. Jag tänkte inte mer på detta, då jag var totalt slut i skallen efter att ha passat min hund hela dagen (hon gillar att jaga imaginära rådjur, som inte finns… hennes aktionsradie är på minst 5 mil och kommer inte på inkallning då annat är av större intresse, inte ens rop om att det finns roliga pinnar och bollar i min närhet hjälper, då hon annars mer än lydigt lystrar till lovord om att jaga boll). Jag hade även försäkrat mig om att min Tindra höll sig på gården, strax innan, men hade mer eller mindre uppsikt över var hon befann sig!

-Bra! tänkte jag då jag visste att min mors nuvarande make befann sig ute på gårdsplanen. Då behöver jag inte ha full koll på henne… ack så fel jag hade! Gubbjäveln ska ta med sig sin hund på denna bilfärd! Denna hund har suttit i en hundgård på gården, varpå resterande hundar mer eller mindre ignorerat denna hetska terrier då de funnit varandra som mycket mer intressantare än denna mobbade, socialt missanpassade och vidriga terrier.

 

Alla vet att det går inte att tuta något som helst hundvett i gubbar 55+, då de anser sig kunna allt, om just allt! Nu är det så att det råkar vara ett stycke 21 åring på samma ställe som kan bra mycket mer än alla andra, tillsammans, om just hundar! Men då jag är yngre och homosexuell, så har jag inte alla röster från trångsynta, heterosexuella gubbar, hos mig!

 

Denna man går mot hundgården med en exalterade steg, som jag senare snabbt fick räkna ut, eftersom alla andra ute på gården hade fullt upp med att resa partytält, än mindre hålla koll på vad hundarna gjorde. Jag ville umgås med min moster, eftersom jag försäkrat mig om att jag kan lita på att min hund INTE springer iväg och jagar fiktiva rådjur eller att hon äter upp små pudlar i ren upphetsning! … det var inte pudlar hon var ute efter denna gång! Det var ett stycke malplacerad terrier som nyligen fått sitt vänstra bakben ihopläkt efter ett otäck bilolycka (varför kunde inte hundfan bara dö? Hade lättat många tyngda hjärtan, ni som vet, förstår, ni som inte vet… ni kommer att förstå, så småningom!) i en mer eller mindre korrekt benbrottsläkning… denna hund visade även upp starka rädd-aggresiva tendenser vid närvaro av andra hundar då den inte fått lära sig att hantera större hundar, eller ens hundar överlag! Vad händer:

Jag sitter inne i en diskussion med min moster och vi har det trevligt. Jag hör då hur en flock med exalterade pudlar börjar skälla, varpå jag börjar ana hundar i arslet! Pudlarna är lätta att jaga upp, då det räcker att säga:

-Kom in! för att få dessa att tända på alla cylindrar! Jag sneglar nu ut genom fönstret och får se att gubben är cirka 5 meter ifrån hundgården, varpå alla lösa hundar står i en halvcirkel kring den mobbade, skräckslagna nästan helt ihopläkta terriern som hukar sig och gör motattacker mot flocken utanför! Gubben går med bestämda och tydligt uppjagade steg mot hundgården. Vad som komma skulle, ville jag inte ens tänka på, då Fille-Molle höll en egen show kring hundgården med sina nervösa, uppjagade skall och sprättningar! Dessa små hundar hade kapacitet nog att dra med sig både Simba och Tindra i denna hetsningt, varpå jag kunde se en stackars uppskrämd terrier kämpa för sitt liv, ensam i hundgården, genom att göra attack på attack mot gallret! Vad gör gubbfan? Han sparkar bort alla hundar, inte minst min hund, då hon helt klart visar sig vara mest upphetsad av dem alla! Jag blev så in i helvete förbannad när jag fick sen denna gubbfan sparka på (först och främst min hund) som en utaktion av sin egen ilska gentemot såna som mig (har tyvärr fått höra att han är trångsynt nog att förakta såna som oss… sexuella minoritetsgrupper) på min hund, som jag vördar mest av allt (fast det inte alltid framgår alla gånger) och låta alla de andra hundarna vara! Jag hinner precis springa ut när min hund reser sig upp, gnyende från marken, varpå hon definitivt går till attack mot den inspärrade hunden som precis ska bli frisläppt från sitt fängelse! Som tur är spärrar gubben ingången till hundgården med sin feta, vidriga kroppshydda (hyser ingen som helst respekt för denna man överhuvudtaget, har aldrig gjort det, har alltid känt mig obekväm i hans närvaro, har alltid känt mig åsidosatt i hans närvaro, har aldrig känt mig accepterad i hans närvaro, trots min allround kunskap, trots att han försöker vara snäll och trevlig mot mig så känner jag mig så in i helvete obekväm när han är i närheten) plockar upp ett stycke rabiat, stressad, rädd,  aggressiv… you name it… terrier! PLOCKAR UPP! Det är det absolut sista du ska göra med en hund, men i detta fall var det absolut nödvändigt, då det annars hade slutat i en ren och skär katastrof! Jag hade inte kunnat påverka utgången med min närvaro då jag var minst lika uppretad och aggressiv som alla dessa hundar var tillsammans!

 

Han plockar upp sin högaktade terrier, och bär denna till bilen. Då denna man är rätt kort var han tvungen att bära den helt klart rädd-aggressiva hund ovanför huvudet, då min hund frenetiskt försökte få tag på denna, då hon nu trodde att det hela var en lek! Vill hon, så kan hon! Hon kan plocka bollar som hänger en armslängd ovanför mitt huvud, lätt som en dans och jag är ändå 1.86 meter över backen!  Denna gubbe mäter knappt 1.70 meter över backen! Finns ingen chans för honom att hålla denna dödsdömda terrier borta från min ”red-zone” hund varpå jag helt enkelt måste agera instinktivt! Ett dödsfall på grund av en gubbes fel kan innebära slutet för min hund! Det kan innebära slutet för vilken som helst, hund! För att alla anser att det var hunden som gjorde fel! Inte människan! Jag står cirka 25 meter ifrån och beskådar detta spektakel i ren förskräckelse. Jag har ingen aning om vad som hände, för det blev svart!

 

Jag återkommer till medvetande, med min hund under mina knän och ett stycke arg gubbe som skäller ut mig för att jag inte uppfostrat min hund ordentligt! Jag blev så ställd, att jag inte ens förmådde mig att ge svar på tal. Däremot han jag uppfatta att terriern satt inlåst i gubbens bil och de andra hundarna strosade omkring, som om ingenting hade hänt! Jag var i gravt chock tillstånd och kunde inte göra något annat än att flytta mina knän, från min hund och stryka henne, i ren frustration av missförstånd, från hjässa till svansrot i långa och lugna drag till både hon och jag lugnat ner sig. Vilket oftast tar allt från 1 minut, till 5 minuter! Denna gång fick det bli en kvart, då jag tyckte att det behövdes, båda för min egen skull och som kompensation till min hund, som egentligen inte gjort något fel, mer än att försöka få tag på en leksak!

 

För att bevisa att jag inte är en dålig hundägare så tänker jag berätta följande historia (som dock slutar i ett totalt kaos, men den börjar lyckligt ):

-Jag skulle fira valborg med familjen och min kära Tindra som varit i min ägo i lite drygt 9 månader (hennes historia kommer du att få höra senare, den där är lång och kantad med  diverse absurditeter!)…

 

Min familj skulle helt enkelt fira valborg med deras nya ortsbefolkning utanför Mora, i Vika!

 

En familj har ett styck labrador, som jag tycker är MYCKET väluppfostrad (vänta ska ni få hör). Den sköter sig exemplariskt, i jämförelse med alla andra hundar jag träffat på. Så vi knatar iväg mot majbrasan, jag, min hund, mina syskons nyfunna kompis morsa och deras labrador! Min hund har aldrig någonsin gått särskilt fint i kopplet… utan dra lite nu och då… vilket inte heller denna labrador gjorde heller, utan som gick fot bredvid sin matte utan att visa några tendenser till att vilja busa-leka med min icke uppfostrade vovve! Vi kommer fram till majbrasan, och jag ställer min hund bredvid mig! Hundsjäveln lägger sig ner, utan tillsägelse! TROTS ATT LABRADOREN SPRINGER OCH JAGAR PINNE! Trodde fan inte mina ögon! Sen var ägaren till labradoren såpass kunnig, att hon frågade först om det var ok om vi kunde släppa lös dessa så de kunde bränna av lite energi, då min lätt blir stirrig om hon inte får göra detta! Labradoren, som sig bör, behöver alltid bränna massa energi, då de lätt lägger på sig på hullet (har sett labradorer som inte kommit in genom husvagnsdörrar)! Varpå jag själv tycker att det är en bra idé, då jag också vill se dessa hundar tillsammans… jag bestämmer mig för att studera den andra hunden i hur hon beter sig (mycket intressant att studera både människor och djur) och vilka signaler hon sänder ut. Allt frid och fröjd!

-Inga problem alls! tänkte jag! Så jag ger klartecken att jag tänker släppa lös min hund så de båda kan leka och ha skoj… … jag hade så fel! Den andra hunden ville inte alls leka med min hund, trots att hon gav blanka fan i min vovve när hon sprang omkring och lekte med diverse pinnar och barn! Denna hund försökte konstant dominera min hund (och eftersom den andra ägaren har gått en massa hundkurser med sin hund, så tänkte jag att jag kunde slappna av lite och låta henne sköta grovjobbet) icke! Jag vill inte påstå att hon är en dålig hundförare, för det är hon icke! Hon är en mycket bra hundförare, med klara, tydliga signaler. Mina signaler uppfattas som diffusa i jämförelse… men tyvärr kunde hon inte läsa av sin hund ordentligt, varpå jag uppmanade henne att koppla sin hund då denne var alldeles för påstridig (trots att hon bränt av en massa energi på att jaga pinnar och leka med barn) varpå jag gjorde likadant med min! Jag säger då till kvinnan som har hand om denna hund att jag tänker ställa mig bredvid henne (återigen pratar jag ytterst sällan med främmande människor, men detta var ett sådant tillfälle) och att vi håller våra hundar på varsin sida om oss, så att vi står bredvid varandra med varsin hund, på yttersidan! Jag hade aldrig sett en sån lekfull och påstridig hund, någonsin! Medans min vovvare lägger sig, återigen bredvid mig! Jag trodde återigen inte mina ögon! Hon la sig ner, utan att ha blivit tillsagd, trots att hon har en massa överskottsenergi, trots att det är en hetsk och påstridig hund, knappt 1.5 meter ifrån henne! Hon la sig ner likförbannat, och låg där, fet dissade den andra hunden totalt, varpå den andra hundägare frågar mig:

-Vilken hundtränare har ni gått hos? jag tittar frågande på henne och svarar:

-Hundtränare?! Nä, vi har faktiskt aldrig gått någon hundkurs. Eller ja, jag har gått en hundkurs i gymnasiet, dock utan hund, för ungefär 1-2 år sen! Jag hämtade henne i höstas och då var det ett riktigt vilddjur!

-Men hur har du gjort då?! frågar hon mycket förvånat.

-Jag vet faktiskt inte! Det är en mycket trevlig hund!

 

Sen var denna historia inte slut… och eftersom min hund varit så duktig under hela tiden, så bestämde jag mig för att släppa lös henne efter att denna kvinna gått hem med sin hund… vilket jag inte skulle ha gjort, för exakt 2 sekunder innan jag hade bestämt mig att jag skulle koppla henne 3 sekunder senare, så tyckte hon att det var JÄTTE roligt att jaga rådjur… som inte fanns! Sen var hon borta ett par timmar… sen dök hon upp precis när jag skulle åka tillbaka för att leta efter henne, på morsans farstukvist, 5 kilometer därifrån!

Att vakna med ”Vakna med The Voice”/”Ullaredsbögen”/SOLNISSE

Denna dag började bra… först vaknade jag till vid sextiden och ser att det är dags för ”AFV”, kan inte bli bättre än att börja dagen med ett skadeglädje-aktigt leende på läpparna! Sen blev det dags för att kräkas på Britney Sperm’s nya video ”Three”, som bolmade förbi min åsyn när jag fortfarande yrvaket glodde på TV-skärmen. Helt sjukt dålig var den! Jag fullkomligen hatar den! Den är så jävla värdelös att jag… … har inte ord som kan beskriva det! Och en dålig video, kan ofta räddas från bråddjupet med hjälp av en bra melodi samt text… … vänta lite här nu?! Vad handlar låthelvetet om?! A fucking threesome *förvånad*! I love it! Bara för att den är så kontroversiell *stönar fram som i en dubbad, tysk ful-porrfilm* und geradezu groteske schmutzig! Fick mich, mit deinen großen Schwanz! Ich liebe es! *sprut* Hoppas att denna låt blir en riktig hit bland alla barn, så kanske jag slipper få skulden för att jag lär alla barn en massa snuskigheter!

När denna, till en början, så fruktansvärda låt (numer älskad överallt annat) tog slut, så fick jag höra ”Ullared” ackompanjerat med ”bög”. Dessvärre så vill Paul Haukka (?) kalla denna… eeeh :S *ställd*… kille, för ”Ullaredsbögen”. Jag är inte den personen som skriker ”STOP! ‘The application for self-designation of other people’s alter ego’, is DENIED!” så fort något är politiskt/moraliskt/etiskt inkorrekt (skriker snarare att jag vill höra mera inkorrekthetiska uttalanden)… men för fan! Nog med att han är homogay själv (hade han inte varit det, så hade alla ‘anal 5’s tittare/The Voice lyssnare dödshotat Kjell Eriksson, som valt en sådan trångsynt och minoritetsfientlig till mikrofon-sväljare), men jag, personligen, hade inte tyckt att det varit ok att bli omnämnd som ”Ullaredsbögen” (även om jag nu råkat bli caught on tape i detta svenska handelsplatsfenomen i mitt allra stirrigaste tillstånd). Mattiaz/Solnisse, Haukka-utnämnd till sveriges Ullaredsbög! *OMFG* It’s big! It’s HUGE! En estnisk finne har uttalat sig *hela sverige stannar upp*! Nog med att denna Haukka är rätt söt… men för fan, Solnisse är mer passande på denna varelse!

Jag hade förväntat mig en rejäl sågning av ”Ullaredsbögen”/det mer passande: Solnisses ”skandal” (?) (så skandalös är den inte)… det blev snarare en hyllning från f.d. fru Craaford (kråk-ford) själv! Hon tyckte att låten var sisådär i sig själv, men med videon så blev den riktigt bra… men hon såg inte så entusiastisk ut när hon harvade ur sig detta (så inte vet jag hur det står till med detta). Och på måndag är det dags för ”Ullaredsbögen”/Solnisse att träda fram i rutan, live i vakna med The Voice *sitter klistrad framför rutan*

Vad tycker jag om denna video/låt? Jo:
I mina öron är den tjatig, inte alls nyskapande och riktigt klyshig! Videon i sig själv, funkar bättre om du stänger av ljudet! I mina utstickande åhörnings-organ lät det mer som anal fromage!

Videon då! MER! GIVE ME MORE, YOU FUCKING WHORE! Fast nästa gång: mer snask, mer homogay och mer rosa till det svenska, gråa folket! Fasen! Lighten up, betches! Däremot så får du och mr. Brunette i bakgrunden aldrig mer figurera i samma bildsekvens, tillsammans! ALDRIG *ryser*! Hade det inte varit för hårfärgen, så hade jag trott att jag petat i mig alldeles för mycket LSD dagen innan, när jag får syn på dessa identiska kopior av varandra och blivit paranoid, schizofren och manodepressiv p.g.a. fyndet!

Jag är dock smått förvånad över att det i stort sett bara är tjejer (förutom ”Ullasredsbögens”/Solnisses brunhåriga klon) i videon… varför inte snaska på med massa boys för? Halvnakna, små anorektiska flickor med pattar stora som badbollar, kan vi hitta i alla andra videos! Och vad är det där i slutet? *kräks på danska* En klubbscen? Med stort sett bara flickor? WHY?!?!?! *gråter förtvivlat* Hade det inte varit mer passande att åla runt i en ormgrop av pojkar indränkta i chokladsås och med dildosar som flyger omkring överallt?! Hade jag gjort en musikvideo, med en taskig låt och en ännu sämre text… så hade jag gått bananas på porrtema! Jag skulle få det svenska folkhemmet att stanna upp mitt i middagen då det på nyheterna visas ett skrämmande inslag om vad som figurerar på youtube, för att sedan orsaka en landsomfattande bulimisk epidemi… och bli landsförvisad till Japan (där är, som vi alla vet, allt draget till sin yttersta spets, varpå min lilla video skulle klassas som rumsren och lämplig för barn under 3 år)!

 

*off topic* Inte nog med att fläsksvåls-sjukan härjar i detta land, så fick jag under morgonen en brasklapp över att jag valt att inte vaccinera mig mot denna (av Paul Haukka, himself), tydligen så allvarliga sjukdom! 3 diagnostiserade dödsfall p.g.a. denna bacon-epidemi… undrar hur många som dött av vanlig influensa under samma period! Det är alltså 3 personer, utav… ingen vet hur många som drabbats av svineriet som härjar land och rike runtom i världen, eftersom landstinget vill spara pengar, så är provtagning inget att tänka på, förrän det är absolut nödvändigt… :S ?! DUBBELMORAL! Så jävla less på dubbelmoral! Hitler som haver! Gå nu ut och gnäll en massa om dubbelmoralen som härjar, i detta annars så lagoma-dubbelmorals-gnäll-land!